Det finns en tydlig konflikt mellan svenskarnas positiva syn på den egna bilen och den mer negativa syn som präglar trafikplaneringen i stat och kommun. Med tanke på att antalet bilar ökar stadigt i Sverige så är detta en växande målkonflikt som våra nyvalda politiker på alla nivåer behöver hantera.

Samtidigt som bilen håller på att bli utsläppsfri införs fysiska begränsningar av framkomligheten i många städer. Investeringarna i väginfrastruktur är också för låga och det byggs för få parkeringsplatser. Det sistnämnda försvårar även elektrifieringen av fordonsflottan då bilarna måste laddas någonstans.

Kungliga Automobil Klubben, KAK, har i sommar låtit SKOP ställa ett antal frågor till allmänheten om synen på bilpolitiken (8-11 juli 2022, totalt 1 009 intervjuade). Det är tydligt att svenskarna värdesätter bilen. 

• Hela 81 procent vill ha tillgång till egen bil.
• Det är väsentligt fler som tror att bilresande och biltransporter kommer att öka i framtiden än som tror de kommer att minska. 
• 64 procent anser det viktigt eller mycket viktigt att myndigheter och politiker ska planera för ökat antal personbilar.
• Tre av fyra anser att man skall planera nya bostadsområden så att parkeringsplatserna räcker åt alla som bor och besöker bostadsområdet.

En del av politiken riktad mot bilen handlar om att begränsa utsläpp och Sverige har med rätta ambitiösa klimat- och miljömål. Men när bilarna blir utsläppsfria minskar dock denna målkonflikt, något som planeringen bör utgå ifrån. I takt med att fordonen blir tystare, renare och säkrare ökar också möjligheterna att integrera olika trafikslag. 

De flesta av oss är omväxlande gående, cyklande, kollektivresenärer eller bilister. Kör vi inte bil själva är vi beroende av biltransporter för service, bud, hantverk, hemtjänst etcetera. Dagens teknik skapar bättre möjligheter än någonsin att bygga städer och transportsystem för alla trafikslag. Det gäller både vägar och parkeringslösningar. 

Det pågår också arbete med att begränsa den individuella mobiliteten med politisk styrning av lokaliseringen av arbetsplatser och service. Detta krymper marknader med negativa konsekvenser både för ekonomi och livskvalitet som följd. Erfarenheten av försök att planera hur och var människor ska leva visar att människan är uppfinningsrik när det gäller att maximera sin nytta vad gäller boende och arbete inom sin restidsbudget som är ungefär en timme per dag - och varit så under lång tid. 

Därför borda planeringen ha följande utgångspunkter: 

• Oavsett hur bilarna styrs och drivs i framtiden kommer infrastruktur att behövas. Infrastruktur är därför en säker framtidsinvestering. Våga satsa mer resurser både nationellt och lokalt.
• Planeringen bör utgå ifrån den faktiska utvecklingen (prognosstyrd) och inte ifrån hur man önskar sig den (viljestyrd). Allt annat riskerar att bli en dyrköpt erfarenhet med ett sämre fungerande transportsystem som resultat. 
• Framgångsrika städer har en marknad och därmed ett utbud som är större än för bara de som bor i centrum. Politiker måste tänka större och städerna ska vara öppna för fler än bara de som bor där, inte minst de som kommer med bil. Då behövs tillräckligt med parkeringsplatser. Det måste även tillskapas fler vid nybyggnation.

Ingen vet om framtidens mobilitet har fyra, tre, två eller kanske inga hjul alls (exemplet med drönare). Men det kommer att krävas plats för mobilitet. Lyssna på hur svenskarna själva ser på framtiden för bilen och utforma politik och trafikplanering därefter.

Anders Ydstedt
Ordförande, Kungliga Automobil Klubbens (KAK) expertråd