Debatt: Regeringens återvandringspolitik skadar integrationen

Nyligen gick regeringen och Sverigedemokraterna ut med att bidraget till frivillig återvandring ska chockhöjas, från 10 000 till upp till 350 000 kronor per person. Återvandring har länge varit en viktig politisk målsättning för Tidöpartierna, men det är en politik som i stället för att bidra till en förbättrad integration snarare riskerar att försämra den.

För det första är förslaget väldigt ineffektivt. Migrationsverkets siffror visar att endast en person använde det nuvarande återvandringsbidraget under 2023. 

Trots att stora satsningar redan gjorts på informationskampanjer och återvändandecenter har ingen uppgång i återvändandet kunnat skönjas. Enligt regeringens egen utredning skulle en höjning av bidraget till 350 000 kronor per person som mest kunna leda till att 700 personer väljer att återvända – en droppe i havet jämfört med kostnaden som behövs för att åstadkomma den nivån. 

För det andra så är just kostnaden för förslaget uppseendeväckande. Regeringen avser med sitt förslag att satsa 2,5 miljarder kronor på en återvandring, som deras egen utredare avråder ifrån. En återvandring som dessutom enligt utredaren varken är träffsäkert eller levererar någon samhällsekonomisk vinst.

Vi måste också fråga oss själva, är det främst bidragstagare som kommer att nappa på förslaget eller är det arbetande utrikesfödda? Arbetande och skattebetalande människor som fått nog av rasismen, som biter sig fast i samhället? Snickaren som söker jobb? De som jobbar inom vård och omsorg och tjänar dåligt men som har kämpat på ändå? Det finns ingen brist på samhällsviktiga yrken där vi kommer behöva fler anställda i framtiden, och många av dessa utförs redan i dag ofta av personer som är just utrikesfödda. 

Detta blir helt enkelt negativt för Sverige. Det är inte bidragstagare som åker frivilligt, som det målas upp, utan det blir de som redan är arbetande men som i dag inte längre känner sig välkomna. Som stått och tvekat kring att fortsätta jobba och kämpa här eller åka hem. Sverige förlorar på att dessa återvandrar. 

Vi vill se en annan inriktning för integrationspolitiken, där människor får faktiska förutsättningar att bli en del av samhället kombinerat med krav på att uppnå självförsörjning. Vi vill införa ett obligatoriskt nystartsår för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden med studier, inklusive i svenska vid behov, kombinerat med praktik och matchning mot arbetsmarknaden, som vid avslut ger rätt till etableringsjobb. Därtill behöver det bli billigare att anställa och särskilt de som är nya på arbetsmarknaden. 

Vi behöver dessutom se till att ingen elev i svensk skola hamnar efter i språkutvecklingen, med möjlighet till intensivundervisning i svenska vid behov i grundskolan och språkscreeningar för elever i högre åldrar. Utöver detta behövs det större satsningar på, och reformer för, sänkta skatter, tillväxt, och företagande.

När Centerpartiet satt i regeringen med Alliansen skapades över 300 000 nya jobb. Men efter många år av stigande sysselsättning bland utrikesfödda ökar nu arbetslösheten och utanförskapet åter. Integrationspolitiken har fått stå tillbaka under flera års tid, och särskilt betydelsen av jobb, språk och skola har glömts bort. En regering, som på riktigt vill ta itu med dagens problem behöver ha sitt fokus här, i stället för på symbolåtgärder såsom återvandring och att öka splittringen i samhället. Sverige behöver helt enkelt en verkligt fungerande integrationspolitik.

William Larsson
Vice ordförande (C) Sörmland

Murat Tosun
Kommunfullmäktigeledamot (C) Eskilstuna