I mitten av 1990-talet arbetade jag som projektledare på Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) för ett jourtelefonprojekt som vi ville driva för personer med psykisk ohälsa som behöver ha någon att prata med. Inspirationen till detta projekt hade vi hämtat från Mental Helse i Norge. RSMH:s systerorganisation som sedan 1992 drivit en Hjelpetelefon som var öppen dygnet runt.
RSMH:s jourtelefonprojekt finansierades under 2 år med medel från Allmänna arvsfonden. Vi lyckades övertyga regeringen och fick ett löfte att staten på något sätt skulle garantera finansiering för en jourtelefon för människor i kris. I maj 2001 bildades på initiativ av RSMH föreningen Nationella hjälplinjen.
I föreningen ingick förutom RSMH följande föreningar med anknytning till psykisk hälsa: Svenska OCD-förbundet Ananke, Riksförbundet för SuicidPrevention och efterlevandes Stöd- SPES, Svenska ångestsyndromsällskapet, Riksförbundet Balans, Riksföreningen Autism, Riksförbundet Ungdom samt Attention. Telefonjourverksamheten kom i gång i april 2002. Tusentals samtal har under åren ringts till Nationella hjälplinjen. 2009 fick man 42 173 påringningar av vilka 10 660 besvarades. Den genomsnittliga samtalstiden uppgick till 15 minuter.
Att behovet är stort av en jourtelefon visar inte minst det stora antalet självmord cirka 1 300 per år och omkring 7 500 självmordsförsök enligt forskning från Karolinska institutet.
I december 2011 övergick, på initiativ från Socialstyrelsen driften av Nationella hjälplinjen till det landstingsägda bolaget Inera och föreningen Hjälplinjen lades därför ner 2012. I årsskiftet 2019–2020 beslutade Inera att Hjälplinjen skulle läggas ner. I stället skulle varje region ansvara för hjälptelefoner i respektive region. Av detta blev intet så alla desperata tusentals uppringare till Nationella hjälplinjen lämnades åt sitt öde.
I februari 2020 slog pandemin med Coronaviruset till med full kraft. De av Folkhälsmyndigheten och regeringen påbjudna restriktionerna för att minska smittspridningen har naturligtvis påverkat den psykiska hälsan för oss alla och speciellt bland oss människor som lever med psykisk ohälsa.
Sverige har på papperet en nollvision för självmord. Denna vision har i praktiken inte omsatts av speciellt mycket suicidpreventiva åtgärder i regioner och kommuner. Nu har Folkhälsomyndigheten börjat få upp ögonen för behovet av en nationell jourtelefon för människor i kris. Man föreslår att årligt statligt stöd på 15 – 20 miljoner kronor för en Hjälplinje för människor i kris. Det anser jag var alldeles för lite.
Hur ser det ut i Norge som haft sin Hjelpelinje sedan 1992?
Mental Helses Hjelpetelefon får 24,8 miljoner kronor och Kirkens SOS får 25 miljoner kronor. Således totalt 49,8 miljoner. NKR. Norge har 5,5 miljoner invånare, ungefär hälften så många som Sverige. Skall man följa Norges exempel på finansiering av en jourtelefon så borde Sveriges lägga omkring 100 miljoner i årligt stöd.
Att värna psykiska hälsan och jobba med suicidprevention måste få kosta pengar.
Hans Bergström
Före detta projektledare för Nationella Hjälplinjen