Regeringen och Sverigedemokraterna har presenterat sitt program i form av Tidöavtalet. Två punkter i Tidöavtalet som väckt befogad oro rör anmälningsplikt och begränsat tolkstöd.
Anmälningsplikt bör enligt Tidöavtalets intentioner handla om att exempelvis en läkare ska anmäla en papperslös individ direkt till myndigheterna. Men var går den etiska gränsen?
Förslaget skulle medföra ett angiverisamhälle, där professioner som läkare och övrig sjukvårdspersonal, lärare och socialarbetare får svårare att utföra sina egentliga arbetsuppgifter. I dag har alla barn i Sverige samma rätt till sjukvård och tandvård oavsett om de är asylsökande, papperslösa eller födda i Sverige. Vad händer med den rätten om barnet och dess familj riskerar att anges och utvisas vid kontakt med vården?
Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas för personer med uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Utgångspunkten ska vara att den enskilde själv ska betala för tolktjänster.
”Tidöavtalet kommer att göra det både svårare och dyrare för oss inom vården att utföra våra arbetsuppgifter”, skriver bland andra Magnus Isacson, Sveriges förening för allmänmedicin, och Tobias Alfvén, Sveriges Läkarsällskap. ”Som läkare inom den svenska hälso- och sjukvården ser vi med oro på den politiken och de konsekvenser den kan få på hälsan hos berörda grupper.”
Att ha tillgång till tolk är en förutsättning för en fungerande kommunikation mellan patient och personal vid språkförbristningar. Det finns i dag lagkrav på myndigheter och regioner om att tillhandahålla tolk i talade språk vid myndighetskontakter med medborgare, men det är de lagkraven som nu kan komma att försvagas.
Det rör sig om människor som har mindre pengar att röra sig med än medelsvensken, med fler kroniska sjukdomar såsom diabetes eller högt blodtryck, samt i högre grad psykisk ohälsa, visar Folkhälsomyndighetens rapport: Hälsa hos personer som är utrikes födda från 2019.
Förslaget om att begränsa rätten till tolk försvårar ytterligare yrkesutövningen i vården och innebär uppenbara patientsäkerhetsrisker. Rätten till hälsa gäller alla och hälso- och sjukvårdens grundläggande principer är tydliga: vård ska ges med respekt för alla människors lika värde och den med de största behoven ska ges företräde till vården.
Förslaget att begränsa rätten till tolk vilar inte på vetenskap och beprövad erfarenhet, utan på Sverigedemokraternas politik, som alltid är repressiv i förhållande till svenskar med invandrarbakgrund.
Vad hände med vår stolthet över den svenska sjukvården, god vård på lika villkor, företräde för den som har de största behoven? Vad hände med Den barmhärtige samariten? Har Kristdemokraterna glömt den?
L-ledaren Johan Pehrson vill ge sken av Liberalerna var en dörrvakt mot alltför vidriga högerextrema förslag i Tidöavtalet. Kanske, men han valde ändå den sidan. Han valde några ministerposter för att sätta sig i en regering som styrs av ett parti med tydligt illiberala idéer.
Under tiden så trampar regeringsunderlaget på vårdpersonalens yrkesetik och stolthet. Det är inget sätt att behålla kompetent personal i vården. Det är inget sätt att fortsätta våra stolta traditioner av att se på patienters behov, inte deras plånbok och inte deras ursprung.
För oss i Miljöpartiet är patientsäkerheten grundläggande. Den får aldrig äventyras.
Vi vill inte ha ett samhälle präglat av angiveri. Vi värnar tilliten och alla människors lika värde.
Maria Carlén Lindwall
Leg läkare, ordförande Miljöpartiet Sörmland