För tre år sedan tog socialnämnden i Strängnäs beslut om att införa en ny hyresmodell för särskilda boenden (äldreboenden och gruppboenden). Hyrorna spretade, så en enhetligt hyresmodell behövdes.
Det som däremot inte alls kändes rätt och rimligt var att hyresmodellen enligt utredarens förslag byggde på “att kommunen inte beslutar om något hyrestak utan tar ut den maximala hyra som hyreslagstiftningen medger”. I tjänsteutlåtandet konstaterades också att “I förslaget bedöms det som möjligt att netto höja hyrorna i de befintliga särskilda boendena med nästan 6,4 miljoner kronor per år”.
Hur ett beslut om att höja hyrorna för äldre och personer med funktionsnedsättning, med maximal hyresökning, kunde gå igenom socialnämnden utan protester är svårt att förstå. För en grupp med generellt låga inkomster gör en så stor kostnadsökning en svår men hanterbar privatekonomi till en som är helt bidragsberoende.
Socialdemokraterna, Moderaterna, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna hade beslutande ledamöter vid nämndmötet, men ingen röstade mot förslaget. Det hade varit bättre om de hade fått försvara sitt beslut i fullmäktige så att det hunnit bli mer debatt innan beslutet. Kanske hade vi fått med medborgarna i en offentlig debatt? Kanske ett annat beslut?
Jag ansåg att det inte borde vara möjligt för en nämnd att på eget bevåg, utanför fullmäktiges budgetprocess, höja sina intäkter så mycket. En ny hyresmodell som belastar en redan ekonomiskt svag grupp kommuninvånare med ytterligare 6,4 miljoner kronor uppfattade jag som ett principiellt ekonomiskt beslut på en sådan nivå att det borde ha legat hos fullmäktige. Jag överklagade därför socialnämndens beslut genom så kallad laglighetsprövning.
Efter att ha processats i förvaltningsrätten, kammarrätten och sedan igen i förvaltningsrätten så konstaterade rätten att inget fel hade begåtts enligt rättspraxis och förarbeten till kommunallagen. Enligt förvaltningsrätten så är 6,4 miljoner visserligen en betydande intäktsökning, men för kommunen som helhet är den inte så avgörande att fullmäktige måste besluta i frågan.
Ledamöterna i socialnämnden hade all möjlighet att låta den totala hyresintäkten för nämnden ligga kvar på befintlig nivå och justera hyresmodellen därefter. De valde i stället att ta ut maximal hyra från äldre och personer med funktionsnedsättning. Det visade sig vara juridiskt korrekt, men det var knappast rätt sak att göra.
David Aronsson
Gruppledare Vänsterpartiet Strängnäs