I tuffa tider måste vill alla vända på slantarna. Det gäller hushållen, företagen och förhoppningsvis även kommuner, regioner och staten. När alltifrån livsmedel till drivmedel och el blir dyrare kan man ibland tro att det gått hål i plånboken, då pengarna försvinner allt snabbare. Inflationen skyndar på utvecklingen ytterligare.
Att hushålla med resurserna blir i det läget än viktigare. En förutsättning för att det ska vara möjligt är att man är medveten om inkomster och utgifter. Det är grunden i vilket ekonomiskt sammanhang som helst – från det stora till lilla.
De flesta är nog medvetna om hur mycket man spenderar på mat, kläder och boende till exempel. Men en av hushållens största utgifter är något som många kanske inte ens tänker på, nämligen skatten.
Undersökningar visar att tre av fyra svenskar underskattar hur mycket man faktiskt betalar. Denna kunskapslucka kan delvis förklaras med att en del skatter är dolda. Det tydligaste exemplet är arbetsgivaravgiften. Många är inte medvetna om att man betalar den – då den alltför sällan syns på lönespecifikationer.
Trots namnet är arbetsgivaravgiften i praktiken en skatt; den är obligatorisk och administreras av Skatteverket. En del av den går till sociala försäkringssystem som pensioner och sjukförsäkring. Den enskilt största andelen som kallas för allmänna löneavgiften är dock en ren skatt, som går direkt till staten.
Motiveringen till att den en gång infördes var att den skulle finansiera Sveriges inträde i EU. Sedan dess har den inte bara blivit kvar, utan också ökat över tid.
Arbetsgivaravgiften uppgår 2022 till 31,42 procent och den allmänna löneavgiften till 11,62 procent. För en anställd person som tjänar 30 000 kronor i månaden blir arbetsgivaravgiften 9 426 kronor per månad (30 000 × 0,3142). Vi talar alltså om betydande resurser. Det är pengar som annars kunde gått till höjda löner eller investeringar, men som löntagarna avstår. Oavsett om man tycker att skatten i sig är motiverad eller hur hög man anser att den ska vara så borde medvetenheten om den öka.
En konkret åtgärd är att du som anställd begär att arbetsgivaravgiften redovisas på nästa lönespecifikation eller att du som arbetsgivare bara börjar att göra det. Det är ingen kostsam åtgärd, möjligheten finns i de flesta lönesystem.
Ytterligare en sak som skulle kunna göras för att öka kunskapen vore om Skatteverket redovisade hur mycket varje person betalat i arbetsgivaravgift varje år. Det borde framgå tydligt på slutskattebeskedet, eftersom detta i praktiken är en stor del av den egentliga inkomsten.
Detta är ett exempel på hur den allmänna medvetenheten om skatterna kan öka. Ytterst handlar frågan om demokrati och transparens. Bara den som är medveten om hur mycket man betalar i skatt kan på ett seriöst sätt utvärdera om politiker och myndigheter använder resurserna rätt.
Så kan kunskapsnivån öka bland allmänheten och vi blir alla lite klokare.
I bästa fall kan det också leda till att förtroendet för myndigheter och beslutsfattare ökar när det blir tydligt vad man får för pengarna. Kanske skulle det också leda till en mer faktabaserad diskussion om hur höga skatter och avgifter bör vara i förhållande till den service och trygghet man kan förvänta sig i utbyte.
Så vitaliseras samhällsdebatten och demokratin stärks.
I ekonomiskt tuffa tider kommer troligen allt fler att ställa sig frågan vart ens pengar tar vägen. Alla måsta då ha kunskap om hur vi vänder på slantarna. Så tar vi oss genom krisen gemensamt.
Pontus Angland
Vd Angland Electronicas AB