Jag har signalerat oro för den demografiska och ekonomiska utvecklingen länge. Om någon lyssnat vet jag ej.
Vår region har varslat 700 medarbetare och har en miljard i underskott. Varje kommun brottas med att inflationen urholkat ekonomin.
Samtidigt minskar antalet barn i förskolan i nästan alla kommuner. I Eskilstuna med cirka 10 procent eller cirka 600 barn. När barnen blir fler ökar förskolor och personal. När de blir färre det motsatta. Detta för att barnen ska få behålla sin i jämförelse med andra kommuner mindre barngrupp i stället för pengar till halvtomma förskolor.
Eskilstuna har haft något högre skolpeng än genomsnittet. Vi ska fortsätta jobba för det. Utifrån debatten måste situationen vara extrem i de kommuner som har lägre peng? Ändå lyckas en del kommuner som ger mindre bättre än oss. En del friskolor, med samma elevpeng, lämnar ifrån sig miljoner till sin ägare.
Ska man resonera om saker behövs fakta. För den som jobbar i skolan är fakta och källkritik viktigt.
Fakta är att vi tillfört så mycket resurser som bara går. Men de är borträknade i det brev som Kommunal, Sveriges lärare och Sveriges skolledare skickat till kommunen. Liksom de statliga medel som höjts. Och de underskott som strukits. Förväxlingen mellan anpassning och besparing är olycklig. Skola, äldreomsorg och socialtjänst får mer pengar.
Vill man ha ännu mer måste man i praktiken låna till löner. Det skapar problem. Det är som när ett hushåll i stället för lön betalar med lån och ränta för resor, elektronik, mat och hyra.
Lagen kräver att kommuner inte får gå minus. Tufft när det saknas 240 miljoner kronor på grund av inflation och få kan tänka sig att bidra med att en tid vara återhållsam med ”sitt”.
Allt som går prioriteras nu till barn och äldre. Ska de i stället ta från varandra? I en demokrati förpliktigas kritik med att bidra med egna seriösa förslag. Vem ska få av vem?
Eskilstuna har cirka 8 miljarder kronor och 10 000 anställda. Vet vi att denna enorma resurs överallt används på bästa sätt? Resurser räcker längre när man gör rätt istället för fel. Det är dumt att spara i en ände för att det görs fel i en annan.
Oftast fungerar det väl. Det görs fantastiska professionella insatser varje dag av väldigt många. En del gör mer än de ska och sliter för flera. Men sannolikt finns det exempel där så inte är fallet i en stor organisation. Hur ser viljan ut att prata om och ändra på det? Att uppmuntra och premiera de goda exemplen och synliggöra och rätta till det felaktigt dyra?
Samtidigt som vi ska prata om vilka pengar som finns behöver vi prata om hur de pengar vi vet finns, används. Det är prat ingen tycks vilja ha. Samtalet är ensidigt. Finns inte.
Och vill vi verkligen ha mer resurser så måste fler av de cirka 8 000 personer som i dag saknar arbete ta någon av de tusentals utbildningar och något av de flera tusentals jobb som finns och börja betala skatt. Där finns över 200–300 nya miljoner kronor.
Därför är det bättre att mötas i dialog så som bestämts i avtal. Då utifrån fakta. Vi behöver hantera oro utan att överdriva och tappa framtidstro, samtidigt. Det är svårt.
Jimmy Jansson
Kommunstyrelsens ordförande (S) Eskilstuna