Klimatkatastrofen är en existentiell utmaning. Den handlar om människans ansvar för de oåterkalleliga förändringar av jordens klimat och ekosystem som utsläppen av växthusgaser orsakar, och de förluster som därmed drabbar oss, våra barn, barnbarn, och framtida generationer.
Klimatförändringarna går allt snabbare, vi är inne i den sjätte massutrotningen av allt liv på jorden, och människors livsutrymme försämras. Detta kan inte mätas i pengar, men eftersom aktivister nu åtalas då de försöker skapa opinion för klimatomställning och anklagas för att ha kostat samhället miljonbelopp är det relevant att peka på de mätbara kostnaderna av att inte agera på klimatkrisen.
Sverige har, liksom nästan alla andra jordens länder, skrivit under Parisavtalet och förbundit sig att hålla ökningen av jordens medeltemperatur under två grader Celsius, och helst under 1,5 grader. Hur detta ska gå till lämnas i avtalet åt varje land att själv bestämma, men vetenskapen är enig om att det innebär ett slut för användning av fossilt kol och kolväten och drastiskt minskade utsläpp av andra klimatpåverkande ämnen.
Många olika metoder att åstadkomma detta undersöks och utvärderas, inte minst med avseende på kostnader. Parallellt med detta undersöker andra forskare vad den totala kostnaden blir för världens länder. En studie i den välrenommerade tidskriftenNature drog bland annat slutsatsen att för varje år som omställningen för att klara 2-gradersmålet försenas ökar den globala kostnaden med 300 till 900 miljarder US dollar. Kostnaden för att komma under 1,5 grader är mycket högre, men avfärdas som irrelevant eftersom det målet bedöms omöjligt att nå.
Belopp på många hundra miljarder dollar är svåra att förstå, trots att de är mindre än en procent av världens totala BNP. Men låt oss göra det tydligare genom att bryta ner det till vad det kostar oss svenskar: Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp är cirka 100 miljoner ton, drygt en kvarts procent av världens totala årliga CO2-utsläpp på knappt 40 miljarder ton.
Om vi fördelar kostnaderna i proportion till hur mycket världens länder släpper ut (orättvist eftersom Sverige är ett av världens rikaste länder, och har bidragit mycket mer till atmosfärens ökande halt av koldioxid) så blir vår nota mellan 8,3 och 25 miljarder kronor per år, eller en till tre miljoner kronor per timme.
Uträkningen ovan avser inte hela kostnaden för klimatomställningen, utan endast de extra kostnader som vi orsakar genom att skjuta upp den. Under tiden dör människor av effekterna av klimatförändringen. I Sverige dör i genomsnitt 140 personer extra per år på grund av klimatförändringar. Samhällets kostnad för ett förtida dödsfall är 40,5 miljoner kronor. Det blir 5,7 miljarder kronor per år, eller 650 000 kronor per timme. Om vi dessutom ska betala vår del av kostnaden för överdödligheten i andra länder så ökar det vår nota ytterligare. Varannan minut dör en människa på grund av våra utsläpp.
Sveriges riksdag torde ha vetat i decennier att utsläppen av växthusgaser måste minskas kraftigt, men har saknat modet att göra det. I stället har utsläppen exporterats eller trollats bort genom att kalla dem icke-fossila, med resultat att det i statistiken ser ut som Sverige reducerat utsläppen. Covid-pandemin gav oss en chans till nytt vägval, men inte heller det hände. Det senaste året vi har data från, 2021, ökade våra utsläpp med fyra procent.
Kostnaden för Sveriges riksdags släpphänthet vad gäller klimatet är alltså flera miljoner kronor för varje timme som går. Detta är enbart kostnader för försenad omställning och förlusten av människoliv -andra ”kostnader” som sorgen efter förlust av en anhörig, mänsklig hunger och lidande, utrotning av växter och djur, ett fattigare liv för framtida generationer – har vi inte ens försöka kvantifiera.
Trafikverket lägger årligen stora belopp på att göra vägarna säkrare för att reducera antalet döda och skadade i trafiken och därigenom minska samhällets totala kostnader. Samhällets kostnader för döda och skadade på grund av klimatförändringar är i paritet med dem för trafiken, och dessutom stigande. Vi ställer då frågan: Borde vi inte på samma sätt räkna investeringar i ett bevarat klimat som en vinst för samhället?
Vår slutsats är att aktivister för klimaträttvisa gör rätt genom att med civil olydnad och på andra sätt påminna om katastrofen. Varje timme utan aktion innebär ohyggliga extra kostnader för oss och för vår planet.
Ola Gabrielson
Ingenjör, Klimataktion
Janine O’Keeffe
Ingenjör & ekonom, Scientist Rebellion
Magnuz Engardt
Docent i meteorologi, Extinction Rebellion
Thomas Hörberg
Docent i lingvistik, Scientist Rebellion
Maria Johansson
Doktor i ekologi, Scientist Rebellion
Ester Gubi
Doktorand inom psykiatrisk epidemiologi, Scientist Rebellion
Petter Kallioinen
Tekniker och doktorand inom kognitiv neurovetenskap, Scientist Rebellion