Kommunstyrelsen i Strängnäs kommun vill hantera det så kallade “Krokodilgapet”, utseendet på kurvorna när man ritar en graf över prognostiserade framtida kostnader och intäkter där skillnaden ökar. Kommunstyrelsen beställde tre utredningar; koncernstruktur, Campus och skolstruktursutredningen. Alla tre hade direkt koppling till gapet mellan framtida kostnader och intäkter.
Skolstruktursutredningens uppdrag var följaktligen att föreslå effektiviseringar. Både tyvärr och som tur var så valde förvaltningen att samtidigt samla in synpunkter kring en inkluderande lärmiljö. Det var förvirrande när uppdraget gällde pengar, men samtidigt gav det underlag för att bygga en bra lärmiljö.
Det som gör mig som gruppledare aningens ställd är efterföljande diskussion. Utredningen kom fram till samma sak som de två tidigare skollokalsutredningarna. Däremot är de starka argument som sedan framförs inte av ekonomisk karaktär. De har med skolans storlek att göra ur pedagogiskt perspektiv (dynamik), förutsättningarna att på lång sikt rekrytera kompetenta lärare, att upprätthålla kompetens och att ha vardagligt bollplank för pedagogiska frågor, samt rektorernas förmåga att vara rektor över flera skolor samtidigt. Kunde vi inte ha fått en utredning om det istället för effektiviseringar en gång till?
Vi har i Vänsterpartiet i samband med tidigare utredningar tagit ställning för att de små skolorna kan vara kvar så länge de är pedagogiskt fungerande. Vi kan även acceptera viss kostnad för att den kommunala skolan ska ha olika typer av skolor. Allt under förutsättning att de pedagogiska resultaten upprätthålls. Kostnaden för att se skolan även med ett samhällsbyggande perspektiv hanterar vi i vårt budgetförslag, genom skattehöjning, stora tillskott och mycket större del av resurserna fördelat på socioekonomisk bas.
Nu sitter vi alla i en besvärlig sits. Det ligger förslag på nedläggningar av skolor, med stora effekter för barnen, deras familjer, lokalsamhällen och den kommunala skolan. Samtidigt har vi muntliga argument som beskriver pedagogiska brister. Så vad gör vi? Ett beslutsunderlag baserat på kostnader kan i denna fråga enligt mig bara få ett svar – avslag. Samtidigt hör vi att förvaltningen och enskilda lärare är bekymrade över vad barnen får för utbildning nu och på sikt. Är det något vi ska ta hänsyn till när vi inte har något formellt underlag som säger något om det?
David Aronsson
gruppledare i fullmäktige för Vänsterpartiet Strängnäs