Våren känns fjärran när tidningen hälsar på Vallas egen mister Volkswagen. När dörren ställs på glänt smiter katten Ronja raskt in i garaget till husse för att komma undan busvädret.
Det Conny Lindh inte vet om gamla VW är inte värt att veta. Bosatt på landet utanför Valla har han gott om plats att odla sitt intresse. Den gamla ladugårdslängan har inretts till garage och spiltorna har fått ge plats för fler än en hästkraft.
Svaret kommer snabbt på frågan varför det blev just Volkswagen han fastnade för.
‒Det kan jag beskylla mormor för. Hon körde en bubbla från 1963 som jag fick ärva. Den har jag haft i 28 år. Jag blev oerhört fascinerad av historien bakom märket, hur den skulle bli Hitlers tyska folkbil. Från början hette den KDF-wagen, Kraft durch freude, och grunden lades 1935 i bilstaden Wolfsburg. Det finns några prototyper från 1938, men det blev engelsmännen som drog i gång den civila biltillverkningen efter kriget 1945, berättar Conny Lindh.
Tanken med Volkswagen var att alla skulle ha råd med en egen bil och innan andra världskriget var Autobahn 1 klar.
De första bubblorna kom till Sverige i slutet av 1940-talet med Röda korset och först 1950 började märket att säljas i Sverige.
‒Storhetstiden i Sverige var under 1960-talets mitt. Sen började de bli omoderna.
Conny Lindhs fascination för Volkswagen blommade ut när han nådde körkortsåldern.
‒Då blev det VW för hela slanten. Det här är ingen passion, det är en mani. Jag och en kompis satt och förhörde varandra på detaljer. Vi kunde rabbla detaljnummer och visste när delarna byttes. Det är så man skäms, säger han med ett brett leende.
Givetvis är han sedan länge medlem i VW-maffian, en bilklubb som bildades av fyra kompisar i Norrköping 1985.
‒Jag gick med på 1990-talet och då var ju alla i 20- till 25-årsåldern. Då åkte vi på alla VW-träffar och gav ut en tidning fyra gånger om året. Nu är vi gamla gubbar, men håller fortfarande ihop.
I garagen finns både hans och sambons VW, men också bilar han rustar åt vänner.
‒Det börjar bli fullt. Många gör i ordning bilar för att sälja, men jag har svårt för det, säger han och skrattar.
En av pärlorna, en uppnosig VW med flammande lågor över huven har han lagt 400 timmar på.
‒Jag köpte den som ett tomt skal och tanken var att jag skulle göra pengar på den, men det sket sig. Jag har byggt en helt ny motor och det har varit galet mycket pill. Den ser nästan ut som en liten hotroad med sänkningen och lackeringen.
Som mekaniker är han i princip självlärd och en god hjälp har han haft av garagets litteratursamling.
‒Jag har köpt på mig originalverkstadshandböcker och de är guld värda! Tanken är att så småningom kunna ordna kurser i hur man renoverar luftkylda Porsche- och VW-motorer, förklarar han.
Nästa renoveringsprojekt är sambon Karins bubbla från 1957 som stått i åtta år och väntat på Conny Lindhs handpåläggning.
‒Vi tyckte att det var ett bra köp, men när jag började riva i den visade det sig att den var helt upprostad. Den hade satt in en ny klarröd klädsel, men allt annat hade de fuskat med. Jag har bytt hela framvagnen, trösklar och bakvagnen, men det är mycket kvar att göra.
Framför allt gillar Conny Lindh årsmodellerna mellan 1950 och 1967.
‒Bilarna såg bättre ut före 1967, jag börjar också bli en grinig och konservativ bilgubbe, säger han och flinar.
Drömbilen är en tvåsitsig Roadster cabriolet som byggdes av Headmüller i cirka 500 exemplar.
‒Sen brann fabriken upp och VW började själva bygga cabriolet med biltillverkaren Karmann. Det finns bara en Roadster cabriolet i Sverige.
Även om våren dröjer utanför garagefönstret rycker bilsäsongen allt närmare.
‒I maj drar det i gång på allvar med träffen vid VW-museet i Pålsboda.
Att köra en entusiastbil är ett säkert sätt att locka till sig snacksaliga bildiggare.
‒Alla har en relation till VW-bubblorna. Det går inte att stanna till vid macken för att tanka utan att det tar en timma. Det gäller att vara på topp själv och inte ha en dålig dag.
Ladugårdslängan hemma på gården är något av ett tempel för VW-frälsta. Mormors beryllgröna skönhet har givetvis hedersplatsen, den var juvelen i kronan när VW firade 50 år i Sverige på Elmiamässan.
Här står även den Volkswagen som Conny Lindh körde dragracing med för ett decennium sedan.
‒Den är trimmad till 200 hästkrafter och jag har kört 200 blås med den. Jag drog även över mållinjen i Mantorp baklänges en gång i 170 knyck. De blir så lätta när man släpper av och en kastvind vände runt mig.
Vissa av livets förälskelser är övergående, men Conny Lindhs kärlek till den tyska folkbilen rostar aldrig.