Min farmor blev 89 år, hon hade den sista tiden i livet hemtjänst. Det är en hel del år sen, före minuthets och nedskärningar. Hon gillade personalen, men pratade om hur stressade de var: "Maria, de har aldrig tid att stanna. De bara springer."
Tyvärr är det inte bättre idag, förmodligen sämre. Pressen på personalen har ökat både inom hemtjänst och särskilt boende. Färre huvuden, gör det svårare att få ihop dagen. Arbetet med tillitsbaserad styrning där man vill komma bort från minutmätningar är bra men, förutsätter att man har personal och resurser.
Rätten till heltid har gjort att de som jobbade deltid fick gå upp i tid, vilket är bra. Samtidigt innebar det att antalet personer som var på plats vid olika tider minskade. Man har spridit ut arbetsuppgifter under dagen, men kommer inte ifrån att vid olika tider behövs ett visst antal personer. I dag springer därför personal mellan våningarna, vilket blir oroligt både för äldre och anhöriga. Självklart påverkar det kvaliteten.
Vi i Vänsterpartiet vill se en bättre grundbemanning på våra äldreboenden. Vi behöver mer kontinuitet, inte mindre, fler aktiviteter inte färre och personal som känner att de hinner med och inte alltid måste hasta vidare.
Personalen i äldreomsorgen är fantastiskt. De gör underverk under tuffa förutsättningar, men i längden inte hållbart. Sjukskrivningarna ökar och gör bedövande ont. De som är kvar får det tufft när ordinarie personal är borta.
Vi måste på allvar få bukt på sjukskrivningarna. Vi vill satsa på att stärka upp insatser som redan görs och på att tänka nytt. Ensamheten är farlig, den gör människor sjuka. På äldreboenden är upplevelsen av ensamhet störst, trots mer personal och andra äldre. Vi måste på allvar fundera på varför det är så och göra något åt det. Fler måste få samtalsstöd av kuratorer eller psykologer. Få hjälp med sorgen att inte längre själv kunna ta hand om sig och få bo kvar hemma. Få hjälp att Skypa med sina anhöriga som bor i en annan kommun, följa sina barnbarn på sociala medier, träffa ungdomar genom Ung omsorg som gör olika roliga aktiviteter eller ha djur i sin närhet.
Min farmor Anna-Lisa var en arbetarkvinna som slet ut ryggen på Gästis och Addo. Som kämpade med att få livet att gå ihop, skaffat sig hus och en trygg tillvaro för sin familj. Hon levde på många sätt ett bra liv. Men mot slutet kände hon sig ensam. Vänner försvann när hon började bli snurrig, vi anhöriga kom så mycket vi kunde, men jobbade och delar av familjen bodde i en annan stad. Hon kände sig ensam.
Alla äldre har rätt till en trygg ålderdom, därför är det en prioriterad fråga för oss i Vänsterparitet.
Maria Forsberg (V)
Ledamot i vård- och omsorgsnämnden