I en helsidesartikel i EK den 2 januari 2018 kan vi på nytt läsa om vargen, nu är budskapet att vi får ställa in oss på att det blir fler rovdjur, främst varg och lodjur i länet. I en annan helsidesartikel i EK den 25 november 2017 frågar samma journalist varför vargen väcker känslor. Den artikeln får extra tyngd när Jan Perjans presenteras som vargforskare när han anser att man ska ha respekt för rovdjur och att även en älg eller en hund kan bli lika farlig. När jag talade med Jan uppgav han att det närmaste han kommit vargforskning var att han hjälpt forskare att spåra varg.
Hur blir det då i framtiden, blir det fler rovdjur i länet? För något år sedan hade Naturvårdsverket beslutat sig för att flytta en vargtik till Kilsbergen. Om jag minns rätt flyttades tiken från lappmarken till Kilsbergen tre eller fyra gånger och efter varje flytt kunde vi på foton och i text se att tiken på egna tassar återvände den långa sträckan till Norrland och att kostnaden för tvångsåtgärden slutade på mer än fem miljoner. Tvångsflyttningarna tog slut när man inte kunde finna det motvilliga djuret längre.
Enligt den rovdjursproposition som skulle behandlas av riksdagen i oktober 2009 ansåg regeringen att det var viktigt att tillåta vargen att sprida sig i landet för att minska koncentrationen i de mellersta delarna av Sverige där det fanns flest vargrevir. När det i proppen stod att vargar som ska flyttas bör ”placeras i mellersta eller södra Sverige” lät det som om regeringen trodde att vargen stannar där man ”placerar” den vilket nog är det enda man kan vara säker på att den inte gör.
På DN debatt den 20 oktober 2009 under rubriken ”Vargen vet bättre än regeringen” skrev Ingemar Ahlén, prof emeritus och naturvårdbiolog och Anders Bjärvall, fil dr zoologi att idén om att sprida vargstammen jämnt i landet måste förkastas och att i stället satsa resurserna på att förebygga skador, att ersätta inträffade skador, samt att övervaka stammen.
I arbetsgruppen ”Projekt varg” som de båda forskarna ingick i och som Naturskyddsföreningen startade 1971 diskuterades ett hägn och att det skulle ligga i norra Svealand och södra Norrland. Projektet lades på is och Naturskyddsföreningen tog avstånd från tankar på att utplantera varg. Men det blev precis i detta område som vargarna valde att slå sig ner, de finns där det är mest lämpligt avslutade de båda erkända forskarna.
Lennart Juvel