Det fanns en tid när tv var tv, radio var radio och en tidning var en pappersprodukt som dagligen med stor precision landade i postlådan. De flesta hade en någorlunda förtroendefull och regelbunden kontakt med åtminstone något av dessa medier.
Så kom internet. Snabbt såg man de nya möjligheter som då öppnade sig. Radio kunde komplettera sina program med bildmaterial. TV kunde erbjuda repriser, arkivmaterial och annat.
Dagstidningarna hakade på och erbjöd kontinuerliga nyhetsuppdateringar på nätet. Problemet var att det vid den tiden inte fanns tekniska möjligheter att ta betalt för dessa tjänster. Allmänheten vande sig vid gratisjournalistik på nätet.
Nu har vi en situation där media allt mera spelar på varandras spelplaner. Man kan kalla det kannibalism. SVT finns nu på Youtube och Facebook. Företag på andra sidan Atlanten tar hand om reklamintäkter som annars i stor utsträckning hade hamnat hos den svenska dagspressen.
SVT producerar lokala nyheter i allt högre utsträckning, även avsevärda mängder textmaterial. Med hjälp av licenspengar konkurrerar man med en lokalpress som är beroende av prenumerations- och annonsintäkter. Är det en konkurrens på lika villkor? Svaret är nej.
Nu har äntligen tidningspressen börjat ta betalt för sina tjänster på nätet. Många blir upprörda av detta. En upprördhet som är svårbegriplig. Vad förväntar man sig? Kvalitetsjournalistik kostar. Då måste man betala. Lika självklart som att det kostar när man köper mat eller tankar bilen.
I dag slutar många att betala för journalistik. Man flyr till nätet och tycker sig finna det man söker. Men vad finner man? Här finns inga press-etiska regler. Här finns inga ansvariga utgivare. Här måste man själv bedriva den källkritik som annars görs av journalister i traditionella media.
Det är väldigt lätt att gå vilse i trollskogen. En trollskog som ofta ifrågasätter traditionella media. Som framför tankar om att ”media är folkförrädare som med sin vänstervridna propaganda lurar folket och mörkar sanningen”, som Eva Burman, chefredaktör. så träffande formulerar det i Eskilstuna-Kuriren.
Tanken att alla medier alltifrån rå-kommunister till högborgerliga skulle ha en tyst överenskommelse att undanhålla information från allmänheten är lika fascinerande som befängd.
Ett demokratiskt samhälle förutsätter någorlunda informerade och pålästa medborgare. Det kan annars gå väldigt illa. Man tar till sig enkla lösningar på svåra problem. Man faller för populistiska budskap. Vad som nu sker i vår omvärld borde göra oss alla både rädda och bekymrade. Strömningar som fanns i 30- talets Europa börjar åter göra sig gällande.
Demokratin är färskvara. Demokratin måste vi kämpa för hela tiden, varje dag och alla dygnets timmar. En viktig pusselbit i demokratins bevarande är en fri och oberoende press som har rimliga förutsättningar att kunna utföra sitt jobb.
Det är dags att lyfta upp detta på agendan och vi måste göra det nu! Väldigt fort kan det vara för sent!
Arne Jonsson
Gruppledare för Centerpartiet i Eskilstuna