Den hemlöse romske tiggaren från Rumänien, de 48-årige Gheorge ”Gica” Hortolomei-Lupu, misshandlades till döds av ett gäng ungdomar i åldrarna 15–16 år.
Vad som ligger bakom dådet vet vi i nuläget inte helt säkert. Vad vi vet är att dessa ungdomar förföljt och trakasserat honom en längre tid. Han kallades råtta. Varför kallar man en människa för råtta?
”Gica” var enligt de som lärt känna honom vid Kyrkhjälpen alltid tillbakadragen, tyst, försynt och vänlig.
Hur kunde det gå så här fel? Vad får människor att gå så långt i sitt hat att man tar livet av en oskyldig och värnlös människa? Är det en torftig, näringsfattig och försurad miljö som formar människor på ett så destruktivt sätt?
Tittar man i den historiska backspegeln ser man många händelser som börjar med avhumanisering. Människor som avhumaniseras tycker man sig ha rätt att behandla omänskligt.
När vita européer inledde sin slavhandel började man med att avhumanisera de svarta afrikaner som tillfångatogs. Det finns ju ett begrepp, ”slavkusten”, ett område längs Afrikas västkust. Slavarna beskrevs, ofta med kyrkans välsignelse, som någon slags människoapor. De var ju inga riktiga människor. Därför hade man sin fulla rätt att behandla dem som djur.
Här i Sverige hade vi ”Statens institut för rasbiologi” som grundades 1922. Egentligen började det redan 1909 då ”Svenska sällskapet för rashygien” bildades.
Då var ”degenerationsfaran” det stora problemet. Människor med ”sämre” genetiska egenskaper sågs som ett hot mot människor med de ”rätta” egenskaperna. Man började med tvångssteriliseringar så att dessa ”degenererade” människor inte kunde ”avla av sig”. Man genomförde skallmätningar för att bevisa att samer, romer och tornedalingar är underlägsna den ”ariska” vita rasen. Man delade in i ”långskallar” och ”kortskallar”, varav samerna tillhörde de lägre stående ”kortskallarna”.
1935 skrevs nya raslagar i Nazityskland, de så kallade Nürnberglagarna, där man slog fast att romer ”är av naturen socialt mindervärdiga”.
Här i Sverige har vi idag en brännande debatt som har vissa likheter med denna avhumanisering. Det gäller synen på romska tiggare. De är lata, de ljuger, de är opålitliga de vill inte jobba, de är kriminella, de utgör ”störande inslag” i gatumiljön, de har en flott Mercedes stående runt gathörnet. Ja de kanske rentav är ”av naturen socialt mindervärdiga”, som nazisterna i Tyskland slog fast i sina raslagar.
Jag tycker inte tiggeri är ett värdigt sätt att försörja sig på. Jag önskar att dessa människor kunde försörja sig och sina familjer på andra sätt. Men så länge inte dessa ”andra sätt” står till buds, tycker jag de kan få sitta där med sina muggar.
Och ni, politiker och andra, som tycker att dessa tiggare är så ”störande” att ni vill förbjuda dem, tänk på vilka mörka krafter ni väcker till liv och sätter i rörelse när tonläget skruvas upp.
Kanske det är vad vi nu sett exempel på genom dödsmisshandeln av ”Gica”, en fattig romsk tiggare.
Rolf Waltersson
Eskilstuna