Sverige är det land som har flest ensamhushåll i världen per capita. Många av dem är så kallade fattigpensionärer. Cirka 250 000. Om sjukpensionärer är inräknade i denna siffra kunde inget parti ge besked om vid valstugorna inför valet.
Alla dessa hushåll fick tidigare i år skriften "om krisen eller kriget kommer". På mittuppslaget finns "tips för din hemberedskap" där det ges allmänna tips rörande mat, vatten, värme, kommunikation och övrigt. Och att "använd det som passar just dig och dina nära" och "gå gärna ihop om vissa saker och låna av varandra". Oavsett vilken regering som kommer till makten efter valet undrar undertecknad följande:
1. Då många av dessa fattigpensionärer lever på existensminimum, enligt försörjningsnormen i kommunerna, eller under denna och saknar "nära". Hur ska dessa har råd att införskaffa detta lager med extramat då de knappast har råd att inköpa detta i "normala" tider? "Krisen" har redan kommit för denna stora grupp.
Mat: En privat liten undersökning ger vid handen att om jag skulle inhandla matvaror enligt tipslistan och som skulle räcka en vecka till tio dagar så skulle det kosta cirka 2 000 kronor i min närmaste mataffär.
Vatten: Att uträtta sina behov i kraftiga plastpåsar är väl logiskt om toaletten inte fungerar. Men var gör man av dem sedan? Dunkar och mineralvatten cirkakostnad 300 kronor.
Värme: Det mesta har man kanske redan. Men alternativ värmekälla, typ gasolvärmare eller fotogendrivna element. Var hittar man det, inklusive gasol eller fotogen? Kostnad, vet ej, men gratis är det inte!
Kommunikation: Radio med vev. Har bara sett sådana på gamla journalfilmer. Batterier en kostnad på cirka 100 kronor.
Övrigt: Kollade "husapotek" (typ gamla första förbandslåda). Ett av fyra apotek i centrum hade en liten kudde med cirka 20 nödvändiga artiklar för 119 kronor.
Extra mediciner: Här blir det problem. De flesta mediciner ska man inte låna av varandra. Dessa är ju oftast anpassade efter individuella behov. Många har ju också mediciner, oftast psykofarmaka, där utskriven medicin är anpassad för en period och med intervalluttag.
Vad som saknas i skriften är brandsläckare och brandfilt.
Allt detta utgör en så betydande kostnad att jag har svårt att se hur landets fattigpensionärer skulle ha råd att införskaffa det. Har myndigheter och politiker ett svar på detta?
Peter Danngren