I en debattartikel den 4 februari informerade njurcancerföreningen om bristerna i cancervården och kräver lagliga rättigheter att överleva. Ingen ska behöva dö för att man bor fel, har fel kön, fel social status eller inte kan strida för sina rättigheter fortsätter debattören.
I regeringsförklaringen uppgav statsministern att ”I livets mest ömtåliga ögonblick ska svensk sjukvård finnas för din trygghet. Han lovar att ingen ska behöva vänta för länge på behandling eller operation och nya investeringar ska göras på ett antal områden inom vården”.
Har vi hört de här löftena tidigare? Jo då, det finns till och med nationella vårdprogram som säger att cancersjuka ska få behandling och operation inom viss tid men hittills har endast några få procent av dessa patienter fått uppleva det.
Lätt att lova när andra har ansvaret, i vårt land har regionerna (tidigare landstingen) ansvaret för sjukvården och hur omfattande blir forskningen om 20-talet regioner ska utföra den i sina län och än värre, hur lika blir behandlingen och möjligheten att få de effektiva och dessvärre dyra medicinerna i ditt län.
Under de senaste åren har det kommit nya och ibland mycket effektiva cancermediciner. En av dessa är de så kallade checkpointhämmarna som revolutionerat behandlingen men behandlingen är dyr. I väntan på att en expertgrupp inom Sveriges kommuner och regioner, inte staten, ska avgöra vid vilka tillfällen dessa preparat kan användas har landets onkologkliniker kommit överens om att inte ge behandling vid vissa cancerformer.
Men det finns en möjlighet för svårt sjuka patienter att få tillgång till dessa preparat förutsatt att man har råd att betala 70 000 kronor i månaden för behandlingen. Inte så förvånande varnar onkologer för att vården blir ojämnlik om vissa patienter kan köpa sig till en behandling för aggressiv cancer!
Oklart vad som avsågs i regeringsförklaringen om ”att svensk sjukvård ska finnas för din trygghet i livets mest ömtåliga ögonblick”. Men när det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked herr minister. Och i väntan ett par år på en nationell rekommendation har de med en spridd tumörsjukdom redan avlidit. (Källa TT och Läkartidningen).
För något år sedan erbjöds de som hade haft polio på 50-talet en behandling för sina värkande ben. Min gode vän bosatt i Södermanland fick avslag av landstinget. Men han fann på råd, skrev sig hos en släkting i Stockholm en tid och fick därmed sin behandling innan han återvände till provinsen.
Lennart Juvel