Det är med stor förvåning vi läser granskningen av vår egen yrkesgrupp i Eskilstuna-Kuriren. Artikelserien sägs granska varför kommunikationsenheterna har vuxit så pass mycket under de senaste åren på kommuner och landsting. Istället är det en extremt vinklad och partisk inlaga som publicerats i Sörmlands morgontidningar.
Er angreppsvinkel om att offentliga förvaltningars kommunikationsenheter växt omåttligt de senaste åren ger en märkligt ohederlig bild eftersom ni utelämnar det faktum att internetrevolutionen och därmed människors krav och behov av kommunikation och dialog också har ökat revolutionsartat. Offentliga förvaltningar är till för invånarna och vi måste anpassa oss till och försöka möta deras krav precis som alla andra aktörer i samhället.
Om denna utveckling går att läsa i oberoende undersökningar som exempelvis "Svenskarna och internet 2017". “87 procent uppger att de använder internet för att ta del av offentlig information från kommun och myndigheter. Det är inte många som gör det dagligen (6 %) men nästan hälften av alla internetanvändare (48 %) gör det i alla fall varje månad. “
Istället för att diskutera detta i era artiklar framställs kommunikatörer som propagandister som enbart sysslar med att förvanska en bild av kommunen eller landstinget till det bättre.
Ni säger er ha velat ta reda på vad vetenskapen säger om kommunikatörers roll i samhället i dag, men ni har enbart valt ut tre uppenbart kritiska röster, med främst statsvetenskap som forskningsområde. Varför inte intervjua forskare inom medie- och kommunikationsvetenskap, det är ju de som lär dagens och framtidens blivande kommunikatörer om deras uppdrag? Att enbart lyfta fram de röster som stödjer er egen tes; nämligen att offentliga kommunikatörer är propagandister som slösar med skattebetalarnas pengar, är oärligt och pressetiskt fel.
Fördomarna om kommunikatörens roll är många i journalistkåren. Men faktum är att det i dag är många tidigare journalister som arbetar på kommunikationsenheter i offentlig förvaltning.
Som journalister kände vi en stolthet i att vår yrkeskår försökte ta reda på hela sanningen, att vi skulle stå för den objektiva bilden och inte själva ta ställning. Den stoltheten tar många av oss med in i vårt kommunikatörsyrke och översätter det till transparens, öppenhet och respekt när vi kommunicerar. På nyhetsredaktionerna verkar den tyvärr helt saknas idag. Istället använder enskilda journalister på Sörmlands media sig av makten i media till att själva konspirera i ett försök att vända både medborgare och styrande emot en hel yrkesgrupp. Var finns pressetiken i allt detta?
Kommunikatörer i sörmländsk kommun
Gunilla Säwenmyr
Rose-Marie Fältskog