När vi växte upp upplevde vi hur Sverige blev ett allt bättre land att leva i för de allra flesta. Visst fanns det fortfarande orättvisor och allt fungerade inte perfekt, men vi gick sakta men säkert mot ett samhälle med ökad jämlikhet och trygghet. Grunden i samhällsbygget var en väl fungerande välfärd som vi gemensamt betalade för via skattsedeln. En välfärd som byggde på att alla skulle få samma chans till en bra skola, vård och omsorg.
Men så förändrades bilden på 80-talet när privata intressen började göra intrång inom välfärden. Det började med daghemmen och sen gav regeringen Bildt fritt fram för vinstjakten i skola och förskola. Avregleringar, privatiseringar och marknadsanpassning fortsatte sedan även under S-märkta regeringar och här står vi, med en vinstjakt som stjäl resurser från elever, patienter och människor med behov av omsorg. En stor del av våra skattepengar går rakt ner i fickorna på riskkapitalister istället för till den välfärd det var tänkt.
För bolagen är det oerhört lönsamt att driva vård, skola och omsorg i vinstsyfte, sett till avkastningen på operativt kapital, visar Ilmar Reepalus utredning. Snittavkastningen är närmare 40 procent, jämfört med tio procent i resten av tjänstesektorn.
Välfärdens behov krockar med vinstintresset. När marknadskrafterna får fritt spelrum inom välfärden så kommer människor alltid att komma i andra eller tredje hand och vinsten först.
Genom att fokusera just på ”kunder”; elever, patienter, äldre; som inte behöver lika stora insatser, kan de privata bolagen pressa framförallt personalkostnader, men även strunta i sådant som gymnastik- slöjdsalar och bibliotek i skolan. Om man riktar sin verksamhet mot barn som redan får mycket hjälp hemma, mot välbärgade människor som är i grunden friskare, eller äldre människor som inte har haft slitsamma arbetaryrken, så får ägarna mer skattepengar över, som de kan stoppa rakt i fickan eller köpa upp sina mindre konkurrenter med. Resultatet blir en mer orättvis välfärd med stora brister.
Striden om vinstjakten i välfärden är en ödesfråga och ett politiskt vägval för Sverige. Ska välfärden vara riggad så att bolag kan göra så stora vinster som möjligt? Eller ska vi organisera den så att vi kan lita på att vi får en god och jämlik sjukvård, skola och äldreomsorg? Ett samhälle där alla får samma chans, där det är behoven som bestämmer platsen i kön. Där du kan känna dig trygg med att ditt barn, liksom alla andra barn, får en bra skolgång och rättvisa betyg och att du får plats på förlossningen för att föda och att någon tar hand om mormor och ser till att hon har det bra.
För oss som Vänsterpartister är svaret självklart. Vi måste byta riktning och återigen börja bygga en välfärd som utgår från människan och inte vinsten. Det går och det är möjligt och därför säger vi Ja till ett vinsttak i välfärden. Nästa höst ska förslagen ligga på riksdagens bord. De partier som röstar nej då får stå till svars för det inför väljarna 2018.
Lotta Johnsson Fornarve (V)
riksdagsledamot, Sörmland
Patrik Renfors (V)
distriktsordförande, Vänsterpartiet Sörmland