Debatt: Kommunen glömde göra en design av visionsskissen

Grundfelet med rampen vid Sigurdsristningen är att man mellan två projekteringsskeden hoppade över designskedet, skriver Mats Ohlin.

Grundfelet med rampen vid Sigurdsristningen är att man mellan två projekteringsskeden hoppade över designskedet, skriver Mats Ohlin.

Foto:

Övrigt2018-09-24 05:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Min primära avsikt här är inte att kritisera kommunens agerande i fallet med rampbygget vid Sigurdsristningen, utan jag vill försöka ge en fackmannamässig analys av detsamma.

Som vi väl känner till, fick i början av förloppet två relativt oerfarna medarbetare på stadsbyggnadsförvaltningens GIS-projekteringsavdelning i uppdrag att utföra en visionsskiss om tillgänglighetsanpassning av Sigurdsristningen.

Sagt och gjort. Visionsskissen lades ut som förfrågan till entreprenad. Förfrågningsunderlaget kom då att ifrågasättas; det hävdades att underlaget var alltför knappt för att ett seriöst anbud skulle kunna inlämnas.

Denna synpunkt beaktades av kommunen, som åtgärdade genom att lämna visionsskissen vidare till en konsult för utförande av detaljerade så kallade arbetsritningar.

Med arbetsritningarna som grund gick därefter anbudsförfarandet vidare. Anbudsvinnaren blev den, som fick sätta spaden i jorden. När projektet var halvt fullbordat, började folk reagera, och också kommunen drog öronen åt sig.

Detta är historia. Nu mina slutsatser.

Grundfelet ligger i att man – mellan två projekteringsskeden – hoppade över det väsentliga designskedet. Från visionsskiss gick man direkt till arbetsritningar – utan att låta utföra en design av visionsskissen.

Därför blev det som det blev; ingen professionalitet uppdrogs att designa.

Design är kärnan i arkitektyrket. I den processen bakas alla krav och önskemål ihop till en så tillfredsställande och tilltalande lösning som möjligt; ett slags syntes, skulle man kunna säga.

Nu är det inte säkert, att det i det här fallet kunde ha blivit bra ändå. En ramp är en ramp, och kan kanske inte ens med bästa vilja i världen anpassas på ett bra sätt till denna speciella och känsliga omgivning.

Men det kunde en god och erfaren designer ha insett – och istället föreslagit en lösning "utanför boxen". Om man sedan ändrat riktning och följt ett sådant spår, hade eventuellt den ultimata lösningen funnits i sikte.

Och kanske, att man då sluppit ett antal miljoner förgäves.

Mats Ohlin

arkitekt SAR/MSA,

tidigare doktorand i Projekteringsmetodik vid KTH

Läs mer om