Jag slungas tillbaka till 2011. Barn som gick i årskurs 4 i skolor nära sina hem, skulle flyttas till tomma lokaler i Paulinska.
Jag stod som förälder på barrikaderna för att förhindra att beslutet skulle drivas igenom snabbt, utan kommunikation och konsekvensbedömningar avseende pedagogernas, föräldrarnas och barnens perspektiv.
Vi läste tidigare utredningar. Satt på BUN-möten. Skrev debattartiklar och FB-inlägg. Lämnade in namnlistor. Överklagade till Förvaltningsrätten. Drev fram en folkomröstning. Den förhalades och genomfördes först när omorganisationen var fullbordad.
Minskade lokalkostnaden 2011? Nej, en flykt från den kommunala skolan ledde till att friskolorna utökade sin verksamhet. I dag undervisar de ca 40 procent av eleverna i kommunen. En rekordhög siffra.
I dag, sex år senare är ännu en omorganisation nödvändig. Kostnader ska flyttas från lokaler till undervisning.
Jag inser också att lokalytan måste minskas. Vi har kvar lika många kommunala högstadieskolor som före friskolornas etablering, nu totalt nio stycken. Eskilstuna har elva. Kommunens elevunderlag räcker inte för att skapa en resurseffektiv och optimal läromiljö på alla dessa skolor.
Föräldrarna kunde inte påverka 2011. Den skrämmande insikten av hur det gick till när viktiga beslut fattades, väckte ett medborgaransvar. Jag engagerade mig politiskt med drivkraften att fatta kloka beslut som kan göra livet bättre för andra. Då krävs tillfredsställande beslutsunderlag.
Denna gång sitter jag på beslutsmakten. Majoritetens (M och S) agerande förfärar. De gav tjänstemännen några få dagar för att analysera material som samlats in under 4–5 månader. Att göra välgenomtänkta och konsekvensbedömda förslag är då omöjligt. Beslutsunderlaget brister. Ett nytt föräldrauppror är i full blom.
Jag delar föräldrarnas oro över hur en god läromiljö ska säkerställas. Jag är inte rädd för att fatta svåra beslut. Men jag måste, precis som föräldrarna, känna mig trygg med att beslutsunderlaget visar att vi kan säkra en god läromiljö för våra elever. Både på kort och lång sikt.
Vi riskerar nu att ta ännu ett överilat och kortsiktigt beslut. Majoriteten (M och S) måste stanna upp och lära av historien. KD kräver att underlaget revideras och att fokus läggs på att koncentrera högstadieelever på färre skolor. Landsbygdsskolorna ska inte läggas ner av bara farten. En noggrann bedömning av läromiljöns kvalitet måste göras. Brister den, ja då ska nedläggning övervägas.
Pia Steensland
Kristdemokraterna Strängnäs
ledamot i barn- och utbildningsnämnden och kommunfullmäktige