Moderaternas finansministerkandidat Ulf Kristerssons och partiledaren Anna Kinberg Batras planer att samarbeta med ett parti med nazistiska rötter har varit en katastrof för moderaternas opinionsstöd. Men om det svajiga ledarskapet varit problematiskt för Moderaterna skulle det vara direkt skadligt för Sverige om de fick chansen. Även om mycket arbete ännu återstår vänder den socialdemokratiskt ledda regeringen just nu utvecklingen i Sverige, steg för steg. Istället för ge järnrörsgänget makt över vår framtid borde fler blocköverskridande samarbeten och överenskommelser komma till stånd. Flera sörmländska kommuner leds till och med av konstellationer över blockgränserna, till exempel Eskilstuna och Strängnäs. Moderaterna kan alltså om de vill.
När moderaterna förlorade valet 2014 var jobben för få, skolresultaten sjönk och underskottet i statsfinanserna var stort. Nu har politiken i Sverige lagts om och utvecklingen ser bättre ut på många områden. Den svenska modellen levererar när den får chansen. Sedan regeringen tillträdde har 150 000 fler människor jobb. Arbetslösheten sjunker, inte minst bland unga. Skolresultaten har äntligen börjat förbättras. Trots en flyktingkris av historiska proportioner går finanserna nu med överskott för andra året i rad. Samtidigt har regeringen investerat över 80 miljarder kronor per år i välfärd, polis, försvar, klimat, bostäder och jämlikhet.
Mycket av detta borde även moderaterna kunna välkomna. Men i moderatledningens alternativa verklighet har inga framsteg skett. För dem befinner sig Sverige (eller kanske snarare moderaterna) i ett så allvarligt läge att Ulf Kristersson och Anna Kinberg Batra är beredd att kväva sina demokratiska reflexer och bilda regering med stöd av ett parti med nynazistiska rötter. Som exempel på det krisartade läget nämner moderatledarna allt som oftast marginella företeelser. Som att bullerreglerna vid bostadsbyggande är för hårda. Det är knappast något som motiverar fördjupat samarbete med ett extremt högerparti. Istället för att fortsätta på den inslagna vägen och intensifiera samverkan med SD borde moderatledningen försöka hitta tillbaka till en demokratiskt anständig linje.
Det får gärna vara hård strid mellan partierna. I en demokrati ska idéer brytas mot varandra i en öppen debatt. Men det parlamentariska läge Sverige nu befinner sig i kräver att anständiga partier emellanåt måste välja kompromisser över blockgränsen framför konfliktmaximering. Sverige är för litet, omvärlden för otrygg och framtiden alltför oförutsägbar för blockpolitiska låsningar. En moderat plan som bygger på att ge ett oberäkneligt, rasistiskt parti med nazistiska rötter makt i vårt land framför kan aldrig bli framgångsrik. Det är uppenbart att väldigt många borgerliga väljare ser det på samma sätt som jag. När ska den insikten nå fram till moderatledningen?
Fredrik Olovsson
riksdagsledamot för Socialdemokraterna i Sörmland
ordförande i riksdagens finansutskott