Den 9 juni spelade Sverige en fotbollsmatch mot England. Eskilstuna kommun hade satt upp en stor bildskärm på Strömsholmen där det samlades hundratals, kanske tusentals människor för att se matchen. Även jag som under hela mitt 60-åriga liv har sett totalt sex fotbollsmatcher var där. De som samlades var barn och vuxna, kvinnor och män, unga och äldre, svenskar och invandrare, rika och fattiga. Man kände att vi alla hade samma önskan – att Sverige skulle vinna.
När det svenska laget var nära att göra mål applåderade alla, när motståndarna gjorde mål var alla ledsna. Kort sagt, där fanns vikänsla, sammanhållning och gemenskap som förenade oss alla. Det fanns ingen rädsla, hat eller hot. Det var varmt väder och god stämning.
Man kunde känna optimism, hoppfullhet och tilltro till att Sverige skulle vinna. Jag är övertygad om att alla människor som var där och visade glädje och framtidstro, vi skulle alla tillsammans försvara Sverige om vårt land skulle anfallas av aggressiva främmande makter – vilket ingen önskar – på samma sätt som vi alla visade sammanhållning den 9 juni. Tyvärr förlorade vi matchen och vi gick hemåt eller till någon annan plats, tysta med tunga tankar.
Jag själv var på väg för att delta i ett möte där unga killar skulle diskutera sitt fotbollslags framtidsplaner. Eftersom det var vackert väder tog jag en lång väg till mötesplatsen och under tiden lyssnade jag på Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkessons tal i Almedalen. I det talet spriddes helt andra känslor – om vi och de, att Sverigedemokrater är goda och alla andra är onda, rädsla, skräck, fruktan, pessimism, hopplöshet, svartsyn, illojalitet och svek. Sverigedemokraterna är ”Sverigevänner” och vi som inte är Sverigedemokrater, är vi då ”Sverigemotståndare”? Det visades inte på Strömsholmen tio minuter tidigare. Då kände vi oss alla förenade av sammanhållning och gemenskap i stödet för vårt svenska fotbollslag.
Jimmie sa: ”Vårt land är vackert, kanske det vackraste landet i hela världen!” Det håller jag med honom om. Ja! Sverige är kanske det vackraste landet i hela världen med vacker natur, med människor som är generösa och frikostiga och som visar optimism, solidaritet, empati och tapperhet. Jag är övertygad om att med dessa varma och solidariska känslor bygger och utvecklar vi tillsammans ett ännu bättre och vackrare Sverige.
På den ena sidan finns optimism, hoppfullhet, mod, civil kurage, solidaritet och vikänsla – på den andra sidan härskar pessimism, rädsla, hot och svartsyn, ”vi, de goda, mot dem, de onda”.
Vilken sida kommer vi att välja på valdagen den 9 september? Jag vet vilken jag väljer.
Rashid Azarå (V)