Jag har levt med stor oro för framtiden en längre tid och jag vill påstå att dessa övermänniskor till politiker och deras framfart har varit en stor del till detta.
Vi har hamnat i en spiral där konstiga beteenden och märkliga beslut som kan få vem som helt att oroa sig. Vi har dryftat problemet en längre tid men de skadar inte att sätta in de i ett större sammanhang.
Dom flesta som lever i Sverige vet att de blir snö och halka på vintern, trots detta så skyller man på att de inte finns en budget för att hålla gator och trottoarer farbara?
De föds ett antal barn per vuxen och år. Man de finns inte pengar till skolan. De är även så att många i vårt samhälle blir äldre. Men de finns inga pengar till äldrevården.
Vi betalar mellan 33–55 kronor i skatt på varje hundralapp vi tjänar. Men de finns fortfarande inga pengar? Så kommer fullmäktige i Strängnäs på den fantastiska idén att föreslå en höjning av arvodet till toppolitikerna i kommunen. Det var ett redigt beslut, men stopp – var ska man ta pengarna ifrån?
Är det så att de finns en slant undangömd för oförutsedda händelser, för det här problemet är inget man kan se övertid.
Nu har Jacob Högfeldt varit föräldraledig sedan en tid och kanske märkt att det blivit ett stort hål i plånboken, de märks i alla fall hos gemene man när flödet stryps.
Och hur har man klarat alla åtaganden och uppdrag? För Monica Lindell Rylén sa tidigt i höstas att det var oerhört ansträngande och man var tvungen att vara tillgänglig alla dygnets 24 timmar. Jag har sökt henne ett antal gånger under hösten, men utan resultat.
Till sist har vi kommunens egen svartepetter som gråter krokodiltårar i dagspressen (Leif Lindström) för att han får inte behålla sitt arvode fullt ut när han blev av med en del arbetsuppgifter. Men hallå vakna nu och kom ut ur er bubbla och möt verkligheten.
Allt detta sammantaget tror jag gör att politikerföraktet gror vidare i allt snabbare takt.
Hans Sandell
Orolig & besviken