Ofta hör och läser man att politiker inte vet hur ”vanligt folk” har det. I Aftonbladet (26/9) påstår en person att ”politiker är inte normala människor”.
Jag påstår att många som häver ur sig sådana generaliseringar inte har en aning om vad de pratar om. De vet inte vad det innebär att vara ”politiker”.
I dag har vi cirka 40 000 förtroendevalda ”politiker” i Sverige. Några få av dem har politiken som yrke. Det är våra 349 riksdagsledamöter som har ett månadsarvode – ett arvode som är tilltaget i överkant enligt min mening.
Sedan har vi betalda kommunal- och oppositionsråd som ska jobba hel- eller deltid med sina uppdrag. Ordförande i nämnder har arvode så att de kan ta ledigt för att sköta uppdraget på deltid.
Inom landstingen ser det ut på motsvarande sätt.
Men 95 procent av alla 40 000 förtroendevalda är så kallade fritidspolitiker. 38 000 av våra ”politiker” har alltså vanliga jobb om dagarna. Jag är vänsterpartist så jag tar som exempel på ”ovanligt folk” från vänsterpartiets kommunlista här i Eskilstuna. Där finns: VVS-ingenjör, lärare, industriarbetare, förskolelärare, kulturarbetare, leg. dietist, socionom, undersköterska, lagerarbetare, fordonstekniker, boendestödjare, pensionär, leg psykolog och så vidare.
Alltså vanliga jobb på dagtid. De politiska uppdragen sköts på kvällar, helger och nätter. Det är handlingar inför möten som ska läsas in. Det är gruppsammanträden. Det är kontakter som ska tas med olika intresseorganisationer som hyresgästföreningen, handikapporganisationer och andra för att ”lyssna in” vad de har för synpunkter på frågor som ska behandlas i kommunfullmäktige och i nämnder. Tid går åt till att förbereda och skriva motioner, interpellationer och andra initiativ man vill väcka.
För varje fullmäktige- eller nämndsammanträde utgår numera ett arvode på drygt 900 kronor, på vilket skatt dras. På min tid i kommunalpolitiken var ersättningen 0 kronor. Räknar jag mellan ”tummen och pekfingret” tror jag att det gick åt minst 20 timmar per sammanträde till förberedelser och själva sammanträdet.
Inte åtar man sig politiska uppdrag för få 900 kronor? Med 10–11 sammanträden per år blir det totalt cirka 10 000 kronor.
Jag är övertygad om att de flesta förtroendevalda, oavsett partifärg, har en ambition att förändra samhället till det bättre. Att man sedan har olika meningar om hur ett bättre samhälle ser ut är en annan sak. Det är det som är politik. Det är därför man engagerar sig politiskt.
Som avslutning vill jag säga att det även bland ”yrkespolitiker” finns gott om ”vanligt folk”. Vi har en statsminister som varit svetsare. En partiledare som varit verkstadsarbetare. En tidigare partiledare var murare. Ett oppositionsråd här i Eskilstuna bor i Årby, ett ”utsatt” bostadsområde, så hon vet av egen erfarenhet vad hon pratar om. Så visst finns det en och annan ”vanlig” människa bland våra ”yrkespolitiker” också.
Rolf Waltersson
Eskilstuna