I slutet av maj beställde kommunstyrelsen i Strängnäs en utredning, som skulle se över kommunens skolstruktur. I dagarna blev denna utredning färdig.
Där rekommenderas nu, som en blixt från klar himmel, en nedläggning av Stallarholmens högstadium, samt förskoleklass och lågstadium i Härad, Länna och Fogdö. Man utgår från att Strängnäs som kommun kommer att spara mindre än 0,3 procent av den totala budgeten. Nu har alltså notan kommit för majoritetens prioriteringar och då är tydligen ingen besparing för liten. För detta handlar uppenbart om pengar, inte om barnens bästa.
Men vad är egentligen en samhällsekonomisk besparing? Har tjänstemännen räknat in det krympande skatteunderlaget när familjer flyttar ifrån kommunen för att få ihop livspusslet? Har man räknat på vad en avfolkning av landsbygden kostar i nedlagda verksamheter? Nej och nej. För det är just tillgången till en skola inom rimligt avstånd som gör att unga, aktiva familjer kan välja att bo kvar i eller flytta till området.
Att Strängnäs kommuns skolor hamnar på plats 283 av 290 i en nationell jämförelse, beror definitivt inte på landsbygdsskolorna. Vi har som ledamöter i kommunfullmäktige sedan länge begärt att vi följer upp de olika skolornas elever och hur de lyckas i livet med utbildning och arbete, en lätt kontroll att genomföra då alla har personnummer. Det har aldrig någon sittande majoritet velat gå med på, men vi vet ju redan svaret.
Utifrån många års erfarenhet av läraryrket i olika miljöer vet vi att barn, som växer upp i en trygg miljö nära naturen, mår bra som individer. Mår man bra, presterar man bra. Presterar man bra i skolan öppnas dörrar längre fram i livet.
Strängnäs invånare betalar höga skatter för att få nära tillgång till skola, vård och äldreomsorg. Sverigedemokraterna blir ofta beskyllda för att ställa grupp mot grupp, i detta fall stämmer det helt och hållet. Vi ser en grupp barn i landsbygdsskolorna och vi ser en grupp politiker som inte tänker på barnens bästa – och vad vi väljer är uppenbart.
Vi väljer geografiskt närhet och trygghet framför kortsiktiga politikers mikrobesparingar. Politiker som i andra sammanhang har upprepat ”vi har råd”, dussintals gånger. Miljöaspekten gällande gå och cykla kontra buss och taxi borde få vissa partier trilla av stolen.
Den sociala effekten av denna symboliska besparing, som kanske inte ens är en besparing, blir att barn tvingas åka hem från sina skolkamrater med bil eller kanske buss, då de bor i olika orter, istället för att kunna cykla hem till varandra. Istället för att cykla några minuter till skolan tvingas de åka skolbuss och skoltaxi, med invecklad logistik. Det blir kanske tio timmars förlorad kvalitetstid i veckan för vissa barn, vad är det värt i dessa beräkningar? Svaret lyder – ingenting.
Sverigedemokraterna Strängnäs
Stefan Jakobsson, skolpolitisk talesperson SD
Linda Hefvelin, ordförande SD Strängnäs