I 100 år har unga socialdemokrater valt den reformistiska vägen. Jag är för ung för att ha upplevt när Socialdemokraternas väljarstöd nosade 40 procent. Jag växte inte upp med Olof Palme-klipp vid köksbordet. Vår politik är inte alltid enkel. Att förklara den kan säkert ibland uppfattas som intellektuellt krävande, när vi pratar om individuella uppoffringar till förmån för strukturella förändringar i samhället. En politik som ser samband behöver inte vara komplicerad. Det handlar om vår kommunikation och våra prioriteringar.
Socialdemokratin har alltid strävat efter ett jämlikt samhälle. Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Behovet rymmer inte längre självklart fabriksarbetarens barn, men socialdemokratin är precis lika viktig; för alla dem som hänsynslöst utförsäkrats, för de där ungdomarna som faktiskt inte “åker något år till London”, för de som skamset ser undan när de “tipsas” om bostadsrätter på Hemnet av kompisar med föräldrar som ägnat sig åt att äga framför att arbeta. Därtill för en statskassa i balans.
Socialdemokratin och SSU får aldrig nöja sig med att “ha rätt”. Vi kan vara duktiga på innebörden av intersektionalitet och köttnorm, men vi gör oss själva en otjänst vid att fastna i teoretiska resonemang. Klassperspektivet kommer först, även om vi förstås inte är oförmögna att se andra orättvisor. Det blir däremot farligt om identitetsanalysen kategoriserar arbetarklassens barn bara utifrån deras sexualitet eller liknande och därigenom landar i att den ena är mer förtryckt och förtjänt av våra reformer än den andra. När i själva verket samtliga av arbetarklassens barn skulle falla offer för sänkta löner, höjda hyror apropå fri marknad samt termins- och omtentaavgifter om högern fick styra.
Vi behöver ta makten över ordet populism. För att uppnå den individuella friheten kräver vi omfördelning. Om vanligt folk upplever politiken som elitistisk, hjälper vi knappast till genom att trassla in oss i teorier om vem som är mest utsatt. Socialdemokratins uppgift är att skapa reformer för ökad jämlikhet som gör skillnad och söka stöd för att driva igenom dessa. Fler i jobb, ökat bostadsbyggande och rättvisa skatter.
Vi måste vilja förändra på riktigt. Bara då kan vi kalla oss verklighetssynens parti och ungdomsförbund. Att vara socialdemokrat är att inte heller att bara inta de aktningsvärda politiska ståndpunkterna, utan de ibland smärtsamma men i tid nödvändiga ståndpunkterna. Vi kommer behöva försvara sådana ståndpunkter, förstå dem, emellertid aldrig vara respektlösa när vi förmedlar dem.
För mig handlar inte socialdemokrati bara om att ha rätt, utan om att få rätt. Vilka termer vi använder när vi får det är mindre viktigt.
Josefine Helleday
ordförande SSU Sörmland