En ny nerv har smugit sig in i sjukvårdsdebatten den senaste tiden. Inför stundande val men också alla regelbundna signaler om vårdens otillräcklighet. När dottern till den cancersjuka kvinnan i SvD beskrev hur modern träffat femtiofem olika läkare den sista tiden i livet höjdes omedelbart politiska röster med krav på att begreppet patientansvarig läkare, som avskaffades 2010, omedelbart återinförs.
Från intresseorganisationen SKL är budskapet rakt motsatt. Svensk sjukvård är bäst i världen med problem bara på marginalen. Utvecklingen mot ännu färre och mer specialiserade sjukhus bör därför fortsätta parallellt med överflyttat ansvar från sjukhus till primärvård. Ingen självkritik kan spåras.
Politikerna predikar med samma slags besvärjelser: "En modern och nära vård; ökad trygghet i förlossningsvården; ökad digitalisering; ökad rättvisa." Bakom flosklerna döljer sig …luft!
Ingen insikt kan ännu spåras hos någon enda politiker om varför ökad koncentration leder till ökad sårbarhet för de fluktuationer som alltid präglar akutsjukvården. Inte hur krympta resurser och ökad specialisering förklarar Svarte Petterspelet för patienter i livets slutskede. Ingen tycks ens förstå varför sänkta utbildningskrav är så farligt.
Partiernas triangulering är i dag så total att alla trängs på samma fläck!
Därför undertecknar styrelseordföranden Monica Johansson (S) och oppositionsledaren Magnus Leivik (M) allt oftare tillsammans sina pamfletter.
I Sörmland styr tjänstemannapartiet. Övriga hör och lyder. Det är dags för partierna att spotta i händerna och ta makten tillbaka.
Anders Mansten
Vård för Pengarna (VfP)