Mina tankar idag går till alla dessa människor som befinner sig bakom galler av fruktan.
Till de som bär på en tro och just därför blir utsatta för tortyr genom bland annat piskning där en av mina vänner som har hela sin rygg ärrad berättar att det aldrig med ord går att beskriva den smärta kroppen har vid varje enskilt slag. Efter de första 30 slagen känns smärtan mer på insidan än utsidan. Till slut vet du inte om du lever eller har gått över på andra sidan. Du måste själv känna efter om du fortfarande andas eftersom du inte ens känner din egen andning. När du känner dina andetag igen kommer skräcken över att du kommer genomlida samma sak fler gånger. Då önskar du att du fått sluta ditt liv redan vid första slaget samtidigt som du känner en tacksamhet till livet. Ditt liv. En så obeskrivlig känsla.
Till de som bär på en tro och blir fängslade och lever innanför gallret under urusla och omänskliga förhållanden på obestämd framtid. De som inte längre vet vilken dag det är och som inte vet om de kommer uppleva morgondagen med det de utsätts för. Oätlig mat. Sparkarna i huvudet när man inte hinner undan stövlarna tillräckligt fort. Bespottningen och hånleenden från de som ser ut att njuta över det dom gör dig. Det som ingen utanför ser. Det som ingen någonsin kan förstå. De undrar om någon över huvud taget vet att de sitter där. Om någon utanför ens skänker dem ens en tanke.
Till de som bär på en tro, i tron att de har rätt till det, vilket de enligt de mänskliga rättigheterna också har rätt till. Utifrån att de har behov av någon att be till och som de upplever är deras trygghet var de än befinner sig står de fast i sin tro.
Till de som bär på en tro men blir dömda för brott de ej begått för att någon försöker ta den ifrån dom. Någon som försöker ta ihjäl deras själ. Men för de som tror är det inre hos dom själva, själen, så mycket starkare än så. Själen överlever kroppen liksom. Så är det för den som tror. Och den rätten ska ingen av oss försöka ta ifrån någon.
Så därför när vi hör deras gråt. När vi ser deras tårar. När vi hör att de frågar om det finns någon därute. Låt oss då visa att det verkligen finns någon där som kämpar för dom och deras rättigheter.
Jag tror på att vi är starka tillsammans och kan vara med och resa oss för alla människors rätt till att bära en tro, oavsett religion och oavsett i vilket land i eller utanför Europa du bor. Därför är det viktigt att vi som företräder alla människors lika värde och de mänskliga rättigheterna hela tiden fortsätter ta strid för dom.
Det jag kan göra just idag är att göra min röst hörd just för dom bakom galler av fruktan.
Lotta Jonsson
Gruppledare Kristdemokraterna Eskilstuna