Efter den senaste tidens turbulens i Eskilstuna församling om bland annat musik- och körverksamheten frågar jag mig om verksamhetschefen Amelie Junger medvetet skapar motsättningar i den öppna folkkyrka som Svenska kyrkan vill vara?
Mycket av kör- och musikverksamheten under det kommande verksamhetsåret har strukits. Mycket uppskattade musiker och körledare har hastigt lämnat sina tjänster. Detta blev uppenbarat då en skrivelse undertecknad av Amelie Junger tack och lov på olika vägar blev offentlig (delar finns publicerade i Eskilstuna-kuriren 2017-12-09). Skrivelsen var tydligen avsedd enbart för de anställda som en order att lyda. Där lär vi något om beslutsklimatet i verksamheten.
Församlingens diakonala verksamhet har nu fått ett centrum i Fors församlingshem. Där borde vi alla känna oss omfamnade. Tydligen är det inte avsikten. Lunchen på julafton, som för många är en tradition i gemenskap och där vänner möts, annonserades inte för församlingsmedlemmarna förrän jag påpekade detta i ett brev.
På juldagen hölls den årligt återkommande musikgudstjänsten i Fors kyrka. Den har blivit en del av julfirande för många Eskilstunabor. Fors kyrka var fullsatt, församlingskänslan och glädjen stor. Amelie Junger vill med ett pennsträck avskaffa denna tradition liksom advents-och julsingelongen med motiveringen att anställda vill vara lediga i jultid. Detta tycks något märkligt då många av kyrkobesökarna räknar julen som en av de stora kristna högtiderna som man vill närma sig med musik och glädje. En musikgudstjänst på annandag jul skall ersätta.
Verksamhetschefen kallar sig emellanåt för församlingschef. Den rimliga tolkningen är att Amelie Junger med församling avser de anställda i första hand och inte medlemmarna. Församlingsledningens förhållningssätt tycks vara att undvika medlemskontakt. Vi ska nöja oss med kyrkovalet vart fjärde år. Mängden av reaktioner, bland annat i insändare i Eskilstuna-Kuriren, visar att detta är otillräckligt. Svenska kyrkan är ju unik som förening med flera tillfällen varje vecka att ventilera verksamheten med medlemmar om ledningen vill och vågar.
Verksamhetschefen har uttryckt sig så att hon tänker bita sig fast som en grävling tills hon har genomfört det hon vill.
Det är dags att släppa taget och gå vidare mot nya spännande livsmål.
Mariann Grudevall
körsångare, f d volontär i församlingen och f d kyrkopolitiker