Det gick som på räls i 26 minuter ... höll jag på att slå fast.
Men den jämförelsen är inget bra efter torsdagen då tågen stod stilla både här och där.
I stället får vi kanske kalla det att Guif fungerade som klockan.
Laget tickade på och hade ett järngrepp om Sävehof.
Då kom en lite olycklig timeout i slutet av första halvleken som gav hemmalaget vittring.
Pessimist som man kan bli ibland så trodde jag att Guif efter det skulle falla ihop i andra när fyra bollars ledning tappades.
Men under torsdagskvällen var det ingen risk för en genomklappning.
Nix, pix.
Guif gjorde däremot i delar av den svåra bortafighten en av säsongens absolut bästa insatser.
Och jag säger bara Robin Andersson Dickfors ...
Han håller snudd på landslagsklass igen.
Hur kul är inte det, så säg?
Det var grymt imponerande att se hur bestämt Guif agerade från start.
Att laget lagt mycket fokus på att träna försvarsspel de senaste dagarna märktes.
Markus Sjöbrink var tillbaka som general, Jesper Lindgren tog kliv framåt igen och Simon Sonesten är väldigt underskattad.
Det visade han inte minst i går genom sitt robusta och klockrena agerande bakåt.
Blir han lite mer polerad framåt också så ska nog det här bli bra.
Hela Guif var starkt och lagom elakt bakåt.
Det, plus att Adam Krantz hade en sån där leka väggendag emellanåt gjorde resan mot två poäng oväntat behaglig.
För du ska veta att Guif hade åtta bollar upp ett tag och var aldrig hotade även om Sävehof körde sin egen variant av High Chaparall sista tio-tolv minuterna och kröp lite närmare.
Jag har nämnt Robin tidigare.
Han spelade enormt mycket och jag undrar när han senast hade så här mycket tid på banan.
2012 kanske. Innan alla eländiga skador ...
Och det som är kul är att 28-åringen orkar mer och mer.
Hans fötter trummar på och gör livet surt för tröga motståndare.
Men han är inte ensam om det.
Trion Robin A, Daniel Ekman och Emil Andersson är troligen Handbollsligans både minsta och snabbaste förstuppställning på nio meter.
När det stämmer för dem handlar inte handboll om skytte i första hand.
Nej, det blir en konstart där vad som helst kan hända.
Emil Andersson svarade till exempel för några frispelningar som egentligen inte finns.
Liksom Robin och Daniel också gjorde.
Sävehofs killar hade det tufft och exguifaren Atli Ævar Ingolfsson har haft roligare kvällar bakåt.
Efter att ha spelat tre matcher på åtta dagar väntar nu matchvila i tio dygn för Guif.
Gissar att det blir dagar då det dels tränas på lite tyngre och dels ägnas åt ännu mer försvarsslipande.
Sedan står Hammarby på programmet den 19 februari.
För Guif handlar det då förstås om R som i Revansch för smällen i Eriksdalshallen i december.