Påsken är den kristna kyrkans största helg. Miljontals människor firar minnet av Jesus lidande, död och återuppståndelse; en både allvarsam och glädjefylld tid, med en gemenskap som en utomstående lätt kan avundas.
Jag är inte religiös, men jag tror på en extra lång ledighet med tid för vila, eftertanke och umgänge. En vanlig helg är så försvinnande kort, kalenderns röda dagarna gör stor skillnad.
I dag när jag slutar för dagen ska jag plocka en bukett vitsippor att ta med till Hälsingland, där våren inte har kommit fullt så långt som här. Min lilla mamma kommer bli förtjust och sätta de näpna sipporna i en vas på matsalsbordet. Med dem som mittpunkt kommer vi att äta sena frukostar, någon traditionell påsklunch och flertalet härliga middagar. Maten står i centrum men det gör den alltid i vår familj, det är bara äggen som är desto fler kring påsk.
Långa promenader, förhoppningsvis till fågelkvitter i solsken, är givna och någon åktur ska vi nog ta oss ut på. I övrigt är påskplaneringen lika lös som en sexminutersgula. Jag packar nog till och med ner en bok i väskan, en lyx som kommer med långhelger som påsken.
Men mest av allt ska jag ta mig tiden att lyssna och prata. Med mamman, släktingarna som bor därikring och sambon som också följer med norrut. En gemenskap i det lilla är nog så värdefull.