En vecka efter katten Elvis död är Anita Pettersson fortfarande är märkbart skakad. Tårarna rinner när hon återberättar händelsen.
– Jag har bott här i 26 år och aldrig varit hundrädd i hela mitt liv. Nu vågar jag inte ha altandörren öppen.
Onsdagen den 16 maj ligger katten Elvis som vanligt utanför den lägenhet på bottenplan på Svedjevägen, där han bott i 13 år.
Anita Pettersson är inomhus när hon plötsligt hör en rejäl duns utanför.
– Jag öppnar dörren och ser en stor hund springa iväg, med min katt i munnen. Jag blir hysterisk och springer efter, men hunden springer hur fort som helst. Den har en katt som väger nio kilo i munnen, slängandes som en vante.
Hunden drar iväg ut i Stadsskogen, som kantar området.
Jag springer barfota i skogen och skriker att någon måste hjälpa mig. Jag ramlar och slår mig, reser mig och springer vidare.
Anita Pettersson
Plötsligt tappar hunden katten. Anita hinner ikapp och lyckas få upp den i famnen.
– Jag försöker ta mig tillbaka och hunden hoppar omkull mig minst tre gånger, med katten i famnen. Till sist bara sitter jag där och skriker på hjälp. Jag är så jävla rädd, säger hon och rösten bryts igen.
Andra människor hinner dit. Någon tar tag i hunden – ägaren, visar det sig senare. Elvis körs omedelbart till djursjukhuset i Strömsholm, mycket illa däran. Han har flera stora bitmärken, blöder ur nosen och käken hänger lös.
– Jag känner bara att han inte får lida. Så de tar bort honom. Det var som en mardröm, säger Anita Pettersson.
Några veckor tidigare, den 22 april, blev Strängnäsbon Ulrica Asp vittne till hur en likadan hund tog en katt.
– Jag sprang i Stadsskogen när jag runt 20 meter bort såg en stor hund med en katt hängandes i munnen. Jag förmodar att den var död. Jag blev jätterädd och sprang, berättar Ulrica Asp.
Attacken mot Elvis blev droppen för grannarna på Svedjevägen. I måndags lämnade de in en namnlista till hyresvärden HSB Sörmlandsbostäder.
– Vi kräver att hunden inte ska kunna smita. Att vi ska kunna känna oss trygga i vårt bostadsområde. Att barn och djur ska kunna vara utomhus, berättar en granne som vill vara anonym.
Det ska vara "sundhet, skick och fason", säger hyreslagen.
Lennart Sjögren, HSB
Lennart Sjögren är förvaltare vid HSB.
– Jag har tagit del av namninsamlingen och en hel del telefonsamtal. Vi agerar precis som vid andra störningar och har skickat ett varningsbrev. Som hyresgäst ansvarar man för sina husdjur och även sina gäster. Det ska vara "sundhet, skick och fason", säger hyreslagen.
– Bryter man mot hyreslagen kan man bli uppsagd. Vi har full förståelse för att en hund kan smita, men inte om det sker upprepade gånger. Våra hyresgäster ska kunna känna sig trygga, säger Lennart Sjögren.
Efter det här får han inte vara lös någon annanstans heller.
Hundägaren
När tidningen kontaktar hundägaren är han tydligt bedrövad.
– Jag förstår att de är oroliga – och ledsna över sina katter. Det hade jag också varit. Jag har en klump i magen hela tiden.
Hundägaren förklarar händelserna så här:
– Hunden har smitit ut bakom min rygg när jag öppnat dörren för att gå ut. Det är den mänskliga faktorn, helt enkelt.
Hundägaren berättar att han båda gångerna sprang efter sin hund direkt, med koppel och leksak.
– Den första gången såg jag honom med katten i skogen, men när jag kom fram hade han den inte längre. Jag pratade med den som trodde sig äga katten och gav dem mitt telefonnummer. Jag letade efter katten i två timmar men hittade den inte.
I maj fick hundägaren tag på sin hund ute i skogen, som Anita Pettersson berättat.
– Jag har fått hennes veterinärräkning och betalar självklart, säger hundägaren.
Han säger att han nu gjort allt han kan för att något liknande inte ska kunna hända igen.
– Vi har satt galler för dörren och hunden får inte längre springa fram till dörren. Koppel har vi alltid haft när vi är ute med honom här hemma. Efter det här får han inte vara lös någon annanstans heller.
Av det här ärendet har jag inte kunnat utläsa att hunden skulle vara farlig för människor.
Sina Granath, polisen
Polisen bekräftar att man utreder två anmälningar av kattattacker från samma hund, i samma område. Det säger Sina Granath, jurist med ansvar för djurtillsynsärenden på polisens nationella rättsavdelning i Eskilstuna.
– Jag ser på det här utifrån tillsynslagen. Vi tittar på det för att se vad som kan göras för att det inte ska hända igen.
Vad kan det bli för följder?
– Rent allmänt; om vi säger att en hund har rymt från tomten så kan det bli ett föreläggande om att bygga ett bra staket. Om den har rymt under en promenad kan det bli ett föreläggande om munkorg och koppeltvång.
Något sådant föreläggande finns inte sedan tidigare för den aktuella hunden, säger Sina Granath.
Hon uttrycker sig i övrigt generellt eftersom hon inte vill kommentera enskilda fall.
– Jag undviker det eftersom det brukar kunna bli ganska hätskt kring sådana här ärenden. Många tror att bara för att en hund har gett sig på ett djur så är den livsfarlig för barn och andra människor, men det är i regel helt olika saker för en hund. Skulle vi tro att den här hunden var en stor fara skulle vi ju omhänderta den. Av det här ärendet har jag inte kunnat utläsa att den skulle vara farlig för människor, säger Sina Granath.