Förra året kom drygt 300 personer för att vara med på sommarens stora kulturhändelse i Skottvång, miltändningen. Mist lika många väntas i år.
‒Det är något speciellt med den här platsen. Det finns en viss mystik här och jag tror att det lockar många, säger förra årets milkung Lars-Uno Sjöberg i Östra Sörmlands gruvförening.
Han var den som fick äran att både tända och döpa den senaste milan, Gerd, men vem som får uppdraget i år vill han inte avslöja.
‒Det är hemligt. Samma sak gäller namnvalet. Vad milan ska heta bestämmer den som får uppdraget att tända. Det kan bli nästan vad som helst, men ett kvinnonamn så klart. Kolmilan är en hon. Något annat finns inte, säger Lars-Uno Sjöberg och ler.
Med kolmilan kommer många skrönor. Arbete med att passa den flera hundra grader varna trädkolsfabriken pågår dygnet runt och nattpassen är långa.
‒Hon är lite mindre i år. Vi har rest in 45 kubikmeter björkved och hoppas få ut närmare 17 kubikmeter kol. Jag tycker att vi fått till lutningen och resningen bra så det är en vacker mila vi ska tända. Förtjänsten från milan är ett välkommet tillskott i föreningens kassa.
Efter invigningen väntar sex dagars arbete med att kola milan. Går allt som planerat så ska den slockna av sig själv fram mot torsdag nästa vecka.
‒Det är något visst med att gå här och skrota. Nattpassen kan vara jobbiga, men de har också sin charm.
En kolares mardröm är att det går hål i milan och börjar brinna med höga eldkvastar som följd.
‒Då blir det varmt kan jag lova och då ska man inte ha skägget i vägen. Det är lite därför vi är två på varje arbetspass. Vi går aldrig upp ensamma på milan.
Under milarvecka, som också innehåller en rad konserter och aktiviteter på gruvområdet, är besökarna välkomna dygnet runt.
‒Det är bara trevligt om folk vill slå sig ner och prata. Vi har alltid kaffe på gång och har man tur så kanske vi bjuder en korv, säger Lars-Uno Sjöberg.