Rasmus Hurtsén: "Orkar knappt stå efteråt"

Att spela fyra matcher inom loppet av fem timmar är förstås tufft. Något som Eskilstuna BS P12-lag fick känna av i lördags.‒Man blir framför allt jättetrött i benen. Man orkar knappt stå på dem efteråt, säger Rasmus Hurtsén.

Rasmus Hurtsèn redo att sätta fart på ett anfall.

Rasmus Hurtsèn redo att sätta fart på ett anfall.

Foto:

Övrigt2018-02-13 07:08
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har blivit allt svårare för bandyn att locka ungdomar till sporten. Det syns bland annat i EBS där man har samlat killar födda 2004 till 2008 för att få ihop ett lag.

‒Vi är ändå bara elva–tolv i truppen och har fått skjuta upp sammandrag när vi haft sjukdomar. Då har vi haft för få spelare tillgängliga, berättar tränaren Christopher Hurtsén.

Varför tror du det är så svårt att få in nya bandylirare?

‒Om vi det visste. I vår skridskoskola för små barn har vi haft runt 110–120 deltagare. Men det är svårt att få dem vidare till att spela bandy. Sedan kan nog en faktor vara att föräldrarna är lite bekväma också, de kanske inte gillar att stå ute och titta på när det är kallt.

I helgen blev det två segrar och två förluster för EBS: 1–0 mot Västerås, 4–3 mot Derby, 0–7 mot Västanfors och 0–4 mot Borgia. Rasmus Hurtsén, som oftast spelar forward summerar så här:

‒Första matchen var jättebra, vi fick till passningarna och hade bra snack för vi brukar inte slå Västerås. I andra tappade vi passningarna lite men vann ändå. I tredje var vi trötta och mötte ett bättre lag som hade fått vila lite längre innan också. I fjärde var vi också ganska trötta.

Rasmus Hurtsén har tränat i fem år och var målvakt förut (nu är han reservkeeper) men nu utespelare och gillar allra bäst när han får vara på mittfältet. Att laget består av spelare från många olika årskullar tycker han inte är något problem.

‒Nej, vi tänker aldrig på vem som har tränat längst eller så, säger han efter en härlig bandylördag med många väldigt trötta knattar efteråt.