Anna hade efter en längre tid utan arbete fått jobb genom Fas 3 på en arbetsplats i Nyköping, tillsammans med ungefär 15 andra i samma situation.
Det skulle inte dröja länge innan två av hennes nya kollegor började sextrakassera henne.
– Det var fruktansvärt. De gjorde närmanden och skickade sms. Jag opponerade mig ju såklart och försökte markera mot de här personerna att det här inte ok. En gång delade jag faktiskt ut en armbåge när en av dem tog mig mellan benen, säger hon.
Hon valde då att gå till den högsta chefen på arbetsplatsen – som la över skulden på henne.
– "Ser man ut som du gör så kanske man får räkna med sånt här.", "Hade jag jobbat nära dig så kanske jag också hade varit intresserad.", "Du kanske ler för mycket", fick jag höra. Det här handlade ju om att jag inte vill bli sextrakasserad på mitt jobb, men jag fick ingen som helst hjälp.
Efter ett drygt halvår började ovälkomna sms dyka upp från ett annat håll, Annas närmsta chef. Från början handlade det om att han undrade om de skulle ses utanför arbetstid.
– Jag svarade och var trevlig för jag ville inte stöta mig med honom.
Därefter blev innehållet "värre och värre" som Anna beskriver det.
– En kväll skickade han först en bild på sin överkropp när han stod i duschen. Senare samma dag skickade han en bild på sin kuk och skrev "nu får du någonting att tänka på".
När Anna inte svarade skickade chefen ett nytt sms med texten "får jag ingenting tillbaka?"
Hon valde att inte berätta för högsta chefen om bilderna.
– De var ju kompisar och det kändes inte som att det var någon idé när jag blev bemött på det sättet.
Du vände dig inte till polisen?
– Nej, jag kände att inget kommer att hända ändå.
För Anna tog mardrömmen slut efter ungefär ett år.
– Vi var ett gäng som stod längst ner i näringskedjan som hade oturen att hamna här...Jag måste bort härifrån kände jag, så då började jag söka en massa andra jobb och det löste sig den vägen.
När kampanjen #metoo rullade i gång och fick en enorm spridning kände Anna sig träffad.
– Jag vill göra min röst hörd och det är jättebra att så många har gått ut och berättat. Det är klart att mina erfarenheter har satt spår. Det kändes ju som att jag fick skylla mig själv litegrann.
Fotnot: Anna är ett fingerat namn, kvinnan heter egentligen något annat.