För bara tre år sedan utreddes frågan senast; Kan man skapa fria vandringsvägar mellan Mälaren och Hjälmaren.
Den dåvarande majoriteten med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet var så eniga i frågan att det till och med fanns en tidsplan - allt skulle kunna vara klart 2021.
Kostnaden som kalkylerades till mellan 25 och 35 miljoner kronor avskräckte inte heller.
Biologer och sportfiskare jublade. Det här skulle ge många fler tänkbara lekplatser för fiskarter som asp och nors, och även den rödlistade ålen trodde man skulle repa sig genom de nya möjligheterna.
Några månader senare var frågan bordlagd och en eventuell ny tidsplan existerar inte.
Den nya röd-blå-gröna majoriteten i Eskilstuna kommun förklarar att skälet är mycket enkelt, att man behöver lägga pengar på annat.
För den som kritiskt granskar frågan kan man ställa sig frågan, vad man gjort för Eskilstunaån så här långt i stället.
Man har låtit bygga en fontän som krävde en investering på mellan 4 och 5 miljoner kronor. Det är fortfarande inte riktigt klart vad det anlitade företaget som levererade fontänen kan tvingas betala tillbaka till Eskilstuna kommun på grund av osedvanligt mycket strul med fontänen.
Man har låtit bygga Västerbron som binder ihop Munktellstaden för 43 miljoner kronor.
Kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson vet inte när, eller ens om, frågan om fria vattenvägar mellan Hjälmaren och Mälaren lyfts på nytt:
‒Vi menar att kommunen måste få ekonomiskt stöd till detta i så fall, säger han.
‒Vi måste säkert stå för en del själva. Men vi tänker inte avstå investeringar i äldreboenden och skolor idag för att människor förr byggt igen vattendragen för att skapa energi till vår industri.
Helt otänkbart är det ändå inte att den nya majoriteten lyfter frågan på nytt, men det beror på en hel del faktorer, inte minst vilka krav som riktas mot Eskilstuna och:
‒Hur ekonomin ser ut, säger Jimmy Jansson, som understryker att insatserna för fler i jobb och satsningar på utbildningar har företräde.
Den nya majoritetens prioritering beklagar Magnus Arreflod (MP). Men han hyser hopp om att Eskilstuna och Torshälla snart tvingas ta upp frågan på nytt.
‒Jag tvivlar inte på att antingen regeringen eller EU snart kommer med tvingande krav, säger han.
Samtidigt är han den förste att medge att det är en komplex fråga:
‒Det är vattendomar som måste till och det är stora pengar som krävs. Absolut. Men vinsterna är, som jag ser saken, större.
‒Titta på Norrköping som byggt sin strömpark, eller se på Västerås där kraftverksägare frivilligt ha tagit lågproducerande verk ur drift.
I Eskilstuna har frågan om en fri vattenväg utretts i omgångar. Den senaste förstudien presenterades 2014 och bakom denna stod bland andra Lars-Erik Dahlin, som vid den tidpunkten var kommunstrateg på miljöförvaltningen och som än i dag hoppas att man ska genomföra flera av förslagen som lyftes fram i utredningen.
‒Det kräver att det finns ett intresse från både allmänheten och de styrande politikerna, annars blir det svårt. Och det kräver väl även att man får till en skärpning i lagstiftningen som gäller ägarna av kraftstationerna.
Två åtgärder som Lars-Erik Dahlin ser som fullt möjliga är att man öppnar ett så kallat omlöp i Karl IX:s kanal i Skjulsta och att man öppnar den kanal som går närmast Hamngatan i centrala Eskilstuna.
Han får medhåll av Anders Stridh som är föreningskonsulent på Åfiske i Eskilstuna:
‒Allt som krävs i Skjulsta är att vi får bort den mattan av vass som täpper igen kanalen och att vi dikar ur den något, säger Anders.
Den verkliga stötestenen för hela projektet hittar Anders i höjd med Torshälla:
‒Det är Kvarnfallet med en fallhöjd på lite drygt fem meter, den blir förstås det tuffaste motståndet av de åtta hindren som finns sammanlagt.
I de ursprungliga planerna skulle allt vara genomfört till 2021, och även om det nu inte blir så i och med beslutet från kommunledningen i Eskilstuna så hoppas Anders Stridh att man ändå inte släpper planerna helt:
‒Det här är inget som borde vara av enbart av regionalt intresse.