Katarina Strand Brodd Àr överlÀkare och medicinskt ledningsansvarig för neonatalvÄrden pÄ MÀlarsjukhuset, alltsÄ den person som har det yttersta ansvaret. Hon berÀttar att hon upplevde situationen som jÀttejobbig:
âAtt det föds ett sĂ„ tidigt fött barn, att det inte var meningen att det skulle födas. För kvinnans skull som faktiskt sĂ€kert med stora dubier har bestĂ€mt att jag kan inte ha det hĂ€r barnet. Och sedan gĂ„r jag emot pĂ„ nĂ„got sĂ€tt . Men i min roll som barnlĂ€kare gĂ„r barnets rĂ€tt till liv före mammans rĂ€ttigheter.
SVT Nyheter har under veckan rapporterat om en abort pÄ MÀlarsjukhuset som drog ut pÄ tiden. NÀr fostret var pÄ vÀg ut var kvinnan inne i graviditetsvecka 22. DÄ rÀknas fostret i juridisk mening som ett barn, vilket innebÀr att det har rÀtt till sjukvÄrd och ska folkbokföras.
âJag Ă€r inte, och ska inte vara, inblandad i aborter, utan det Ă€r nĂ„got som sköts professionellt och bra pĂ„ kvinnokliniken, sĂ€ger Katarina Strand Brodd.
âDĂ€r följs precis alla yrkesmĂ€ssiga riktlinjer de har, det Ă€r inte annorlunda i Eskilstuna Ă€n pĂ„ andra stĂ€llen. Och jag hade inte klart för mig att det kunde resultera i att det föds ett barn i vecka 22.
Hon berÀttar att det Àr mycket ovanligt och att barnmorskorna som hade hand om det tyckte att situationen var jobbig. De hörde dÀrför av sig Katarina Strand Brodd och undrade vad de skulle göra om fostret kom ut levande.
âJag svarade att nĂ€r ett barn föds i vecka 22 Ă€r det klart jag Ă€r dĂ€r och gör det jag brukar göra med extremt tidigt födda barn och skjuta det andra Ă„t sidan.
Barn som föds sÄ tidigt som i vecka 22 kan överleva. Under Ären 2008 till 2015 överlevde 41 procent. Men i det hÀr fallet gick inte barnet att rÀdda.
âMen dĂ„ handlar det om sena missfall och önskade barn. Jag kĂ€nner inte till att ett barn överlevt en sen abort.
Vad Katarina Strand Brodd skulle ha gjort om barnet överlevt sÀger hon Àr en hypotetisk frÄga.
âUtifrĂ„n barnet hade det varit jĂ€ttejobbigt. Det Ă€r sĂ„ hypotetiskt att jag nĂ€stan inte kan ta stĂ€llning. Barnet hade transporterats till Uppsala för intensivvĂ„rd. Sedan hade det varit upp till mig att berĂ€tta för mamman, troligtvis med hjĂ€lp av kvinnokliniken att berĂ€tta vad som hĂ€nt. Sedan fĂ„r man ta det steg för steg. Vi kan ju inte veta om mamman dĂ„ kĂ€nner att hon vill ha barnet.
Agerandet har fÄtt kritik av Svensk förening för obstetrik och gynekologi, som anser att det Àr fel att rÀdda livet pÄ aborterade foster.
Men Katarina Strand Brodd sÀger att hon skulle göra samma sak igen.
âMen jag hoppas att jag slipper. Jag vill absolut inte ta bort abortrĂ€tten, men jag vill inte stĂ„ inför en sĂ„dan hĂ€r situation igen. Jag vet ocksĂ„ att jag har flera kollegor som tĂ€nker som jag. Det Ă€r inte konstigt alls. NĂ€r det föds ett svĂ„rt sjukt barn Ă€r det klart att man mĂ„ste hjĂ€lpa dem.
Nu har en arbetsgrupp som bestÄr av barnlÀkare och gynekologer bildats. Katarina Strand Brodd ingÄr i gruppen som ska hitta lösningar pÄ hur sÄdana hÀr situationer ska hanteras.