Bland allt som Johnny Olsson hinner berätta är det två saker som sticker ut. Det ena är att han som liten grabb, två år och sju månader, skildes från sin biologiska familj och kom till Åkers styckebruk som fosterbarn. Det andra är att han har jobbat hela livet, från 14 år till 65 år, på bruket, frånsett ett halvår då han gjorde en avstickare till Stockholm.
Hans fosterpappa Sme-Kalle var lite av en lokal kändis.
– Han hade vänner överallt, han var en godhjärtad människa. En gång på sjukhuset så gav han bort de pengarna han hade till några bekanta. "Det här ska ni ha, ni har det svårare än jag", berättar Johnny Olsson hemma i soffan.
– Min fostermor var en underbar människa, hon brevväxlade med min mamma. När jag gick i skolan i första klass så vill hon att jag skriva till henne.
Det var hans biologiska mamma som hade fått tbc hemma i Arvika. Johnny Olsson skickades iväg och det gjorde även hans lillebror. Både hans mamma och pappa skaffade senare nya familjer, men varken Johnny Olsson eller hans bror, som kom till Stockholm, återförenades som familj.
– Mina fosterföräldrar blev som mina riktiga föräldrar. Jag har haft en enastående tur, säger Johnny Olsson, som egentligen heller inte ville skiljas från dem.
Som 14-åringen började han på bruket, men efter en incident slutade han och började på en plåtverkstad i Stockholm. Den sistnämnda karriären blev kort och han var snart tillbaka på bruket där han jobbade i modellverkstan och sedan också i emballagesnickeriet tills han pensionerades. På båda enheterna var han arbetsledare.
En ny vändning tog livet då han träffade Stina på dansgolvet i Folkets hus. Han var 22 år, hon var 19 och hade cyklat hela vägen från Strängnäs för att dansa. Kärlek uppstod, de gifte sig sedan och fick barn. Huset som de bor i kallade Sme-Kalle för slott, det var så många rum.
– Kryddan i tillvaron i dag är familjen, barnbarnen och deras barn. Det är ingenting som man blir så glad över som när man ser ett barn le, säger Johnny Olsson.
Det är svårt att tro att han fyller 90 år. Och anledningen till att han är så pigg och fräsch för sin ålder kan bero på att han rör sig mycket. Enligt hans dotter Monika så rör han sig snabbare är de flesta i sin ålder. Han går både runt Visnaren och till Läggesta.
– Jag hade väl aldrig trott att jag skulle bli så här gammal, säger Johnny Olsson.