Det råder ingen tvekan om att Marianne Wilanders distriktssköterskemottagning i Stallarholmen är omtyckt. På jubileumsdagen, den första oktober, dök patienter upp med blommor och presenter.

– Det är skönt att få uppskattning för det man gör. Tiden har gått fort, det känns som att det var i går jag startade. 

Efter tio år av att driva mottagning är det inte många Stallarholmsbor som hon inte känner igen.

– Man lär verkligen känna folk, jag får många förtroenden.

Anledningar att uppsöka hennes mottagning är många, som exempel kan nämnas såromläggning, ta blodprover eller få konsultationer. Hon är sin egen men har samtidigt ett avtal med vårdcentralen Mäster Olof i Strängnäs.

– Det är lite unikt att starta eget som sjuksköterska. Många uppskattar att jag har öppet med drop-in och är tillgänglig.

Ibland sträcker sig tillgängligheten utanför mottagningen i det Gula industrihuset.

– När jag går på Ica och handlar händer det att folk drar upp tröjan: "Kan du titta på den här fläcken, är den farlig?"

De spontana frågorna i mataffären bekommer henne inte nämnvärt.

– Jag har ju valt att gå in där, då får jag ta det. Sen beror det på vilket humör man är på, man är en bykändis som ska hjälpa till.

Hennes motto är att se hela människan.

– Jag bryr mig. Det människor efterfrågar i dag är att bli sedda och hörda.

Ibland finns det bakomliggande orsaker till det patienten söker för.

– Det kommer kanske fram på det tredje besöket att man har ett taskigt äktenskap. Jag blir allt i ett – sjuksköterska,  kurator och psykolog. 

Hon berättar om patienten som sökte hjälp för högt blodtryck. Under besöket ställde hon en förlösande fråga.

– Hon sa: "Tycker du att jag ska skilja mig?". Jag svarade "om du tror att det är orsaken till att du inte mår bra så tycker jag att du ska gå hem och göra slag i saken". Hon skilde sig och nu mår hon mycket bättre. Hon strålar och blodtrycket är bättre.

Sammantaget har Marianne Wilander hela 40 års vårderfarenhet. Tidigare har hon bland annat arbetat på vårdcentraler såväl som inom hemtjänsten och äldreomsorgen. Den gemensamma nämnaren: att jobba med och för människor.

– Det är häftigt att efter så lång tid få brinna för det man gör. De sista tio åren har varit väldigt bra. Om det blir fem eller tio år till vet jag inte, men det är ingen pension på ingång. Det har jag alldeles för mycket energi för.