Som barn kunde hon inte tänka sig något tråkigare än att följa med mamma in i sybehörsaffärer. Och inte ens när Hanna Lundstedts sömnadsälskande mamma gick bort för 14 år sedan och lämnade efter sig stora volymer vackra tyger slog de an något hos dottern – som skänkte bort alltihop.
Men nu, 14 år senare, har Hanna inte bara funnit den textila skaparglädjen utan också startat eget företag. Tygväskan driver hon vid sidan av sitt ordinarie jobb som närvårdskoordinator på Region Sörmland. I grunden är hon distriktssköterska, vidareutbildad inom ledarskap och verksamhetsutveckling.
– Det började för fem år sedan när jag upptäckte att jag tappat bort min kreativitet nånstans på vägen mellan jobbet och städandet och tvättandet, och började att sy mig en tygväska. Det var något så härligt tillfredsställande med att tillverka något enkelt – som blev klart! Visst får jag vara kreativ också på jobbet, men då handlar det om stora processer över tid.
Kollegor och vänner såg väskan och ville ha en likadan, och på den vägen är det. Hanna syr olika typer av väskmodeller, necessärer och sminkväskor, samt en och annan klänning. Allt i återbrukat tyg, för miljöns skull.
Det mest uppseendeväckande i företagets utbud, och något som tar miljötänket ett varv till, är textilurnorna hon tillverkar i ett samarbete med Svenska kyrkan.
På S:t Eskils kyrkogård och Klosterkyrkogården finns möjligheten att bli begravd i en urna sydd av ett favoritplagg, en omtyckt gardin eller kanske av gamla kära monogramprydda kökshanddukar. Eller helt enkelt av ett vackert utvalt tyg.
– Jag syr urnorna i både neutrala enfärgade återbrukade tyger och i mönstrade. Men man kan alltså också välja ett eget tyg, och det är roligt att få skapa något väldigt personligt. Som när jag fick ett broderat förkläde till en folkdräkt att sy av.
Daniel Sandberg är tillförordnad chef för begravningsverksamheten i Eskilstuna pastorat. Han konstaterar att till gravskicken askgravplats och askgravlund, där de anhöriga är med vid gravsättningen, används numera uteslutande urnor av tyg på de två kyrkogårdarna. Ett 30-tal gick åt under 2019.
– Man kan naturligtvis välja en tygurna även till en vanlig urngrav och till vilken gravsättning som helst.
Miljön är en stor anledning till pastoratets urnbeslut.
– De passar väl in i Eskilstunas återbruksprofil. Men sedan är det en trevlig idé att begrava den anhöriga i en vacker, kanske personlig, tygpåse. Vi har länge varit ensamma i Sverige med dem, men fått många förfrågningar från olika håll kring hur vi tycker det funkar, så kanske finns de på flera håll i landet nu.
Hanna Lundstedt konstaterar att tygurnor tillverkade i Kina finns att köpa i Sverige, men så vitt hon vet är hon än så länge ensam med sin affärsidé.
Hon är personligen mycket förtjust i gamla fina tyger från 60- och 70-talet, har flera designerfavoriter och nämner bland andra Gocken Jobs och Anna-Lena Emdén. Att gå på skattjakt efter en bit av deras klassiska tygtryck med lekfulla mönster att sy väskor av, är en favoritsysselsättning på fritiden. Myrorna, Pingstkyrkan, Retuna, lokala loppisar och Tradera besöks flitigt.
– De här äldre tygerna är färggranna och vackra i fantastisk kvalitet. Man blir glad av dem. Och extra roligt är att de flesta av dessa designers är kvinnor. Men viktigast är ändå mönstren när jag återbrukar, och jag kan hitta jättehäftiga tyger också från Ikea.