Gäststugan är belamrad, boden likaså. Lekstugan är proppfull. Elisabeth "Ella" Hanhela skrattar när hon slår sig ner bland kassar och kartonger, som hon gör en stund varje dag för att gå igenom och sortera mängderna skänkta kläder och skor.
– Vi är så rörda över givmildheten, aldrig hade vi vågat tro att gensvaret på vårt Facebookinlägg skulle bli så enormt.
Facebookgruppen "Hemlösa i Eskilstuna" gick lite på sparlåga när Ella nyligen hittade den. Tina Pärlfjärd, som länge varit ensam aktiv, tog emot henne med öppna armar. Nu jobbar de två eldsjälarna tillsammans ideellt för de hemlösa och har nyligen haft en minst sagt lyckad insamling på Stora torget i Torshälla.
Ella tog familjens stora rallybuss dit, för säkerhets skull.
– Vi fyllde den och fyra personbilar, och då hade ändå ett antal behövande besökt oss på plats och fått välja vad de ville ta med sig. Känslan att se en man gå därifrån, gråtande av lycka och med en varm sovsäck under armen, den är svår att beskriva.
– Många tror att alla hemlösa får hjälp på härbärget, men det är långt ifrån alla som vill gå dit. De skäms och försöker klara sig själva.
De garanterar att allt de fått går direkt till hemlösa, och till behövande via bland annat olika behandlingshem och till Pingstkyrkans och LP-stiftelsens café Lyktan. Blir det filtar över skickar Ella dem vidare till en hjälporganisation för hemlösa hundar på Irland.
Både Ella och Tina har ett mångårigt engagemang för hemlösa, de har båda åkt in med varm dryck till människor som kalla vinternätter köat för att få en plats på härbärget. Och de har båda kommit i personlig närkontakt med social utsatthet och vet hur snabbt livet kan vända och placera en människa på gatan. Utan skyddsnät kan det gå väldigt illa, väldigt snabbt.
Med kläder och några termosar fyllda med kaffe och buljong besöker Ella Torshällas hemlösa ett par kvällar i veckan.
– Jag vill inte tränga mig på, bara vara där en stund och erbjuda varm dryck och en ny jacka eller tröja.
Tina gläds åt att engagemanget i gruppen ökar.
– Nina Goffe, en vän till mig, hjälper oss med Facebooksidan och tillsammans planerar vi för att kunna nå ut till fler. Vi hoppas kunna finnas på Lyktan en eller två dagar i månaden, förse dem med kläder och hjälpa till.
– Alla kan vi göra nåt, det behöver inte vara storslagna gester. Bara vara medmänniska och se varandra räcker långt.