Anette Beiron kallar sig själv hobbykeramiker. ""Det ska synas att det är handgjort och får gärna vara lite skevt."
– Här har vi Elvis, vi hade faktiskt en kund med liknande frisyr, långt halsband och 70-talsstil, säger Anette Beiron, 55, och botaniserar bland sina keramikgubbar.
Nuvarande Nordeakunder ska dock inte hoppas på – eller fasa för – att bli framtida figurer.
– "Gubbarna" kommer från tiden jag jobbade i kassan. Jag gillar att göra människors uttryck. De var med på Sörmlandssalongen för några år sedan.
När grafikerbranschen började svikta valde den forna stockholmaren – "jag pallade inte köerna och flyttade hit" – att återvända till bankvärlden. Och där trivs hon.
– Jag är trygghetstörstande, cashen måste in varje månad. Och det är kreativt på banken, man måste tänka utanför boxen för att ha roligt på jobbet.
När klockan slår fritid vilar hon huvudet och jobbar med händerna. Då är det keramik, tygtryck och broderi som gäller.
– När jag får ett projekt i huvudet blir jag manisk och kan inte sluta, trots nackont.
Vad skulle du göra om du inte fick utlopp för din konstnärliga ådra?
– Du skulle gå upp i limningen, säger maken som stuckit in huvudet i köket i Slagsta.
– Sitta och dega finns inte, säger hon och visar en uppsättning broderade kuvertväskor, alternativt portmonnäer, som var med på en utställning.
– Jag drog till med 1 000 kronor styck för jag ville inte skiljas från dem.
Portmonnä, börs, necessär eller kuvertväska? Oavsett användningsområde har konstnären svårt att skiljas från sina broderade raringar. "Jag ger hellre bort till någon jag tycker om än säljer för ingenting."
På köksbordet står en radda respektingivande herrar. De är Anette Beirons tolkning av "jorden runt" – ett uppdrag från kursen på Eskilstuna Folkhögskola.
– Inspirationen kommer från mayaindianerna. Det blev skrämmande gudagubbar vilket ledde vidare till att det var roligt att göra arga gubbar.
Skräckinjagande eller alldeles underbara? "Man vill inte vakna med dem på nattduksbordet", säger Anette Beiron om sina "gudagubbar".
Hon hyllar det skeva och fulsnygga. Ett alster signerat hobbykeramikern får inte vara gulligt.
– Det är det värsta jag vet – eller ja, det värsta jag vet är krig – men jag gillar inte när det ser gulligt ut. Det ska vara rakt och enkelt.
Men du vill inte kalla dig keramiker?
– Nä, jag vill inte slå mig för bröstet. Men man ska inte skämmas för sig. Jag tror att det finns en liten konstnär i alla människor.
Någon massproduktion är inte aktuellt och skapandet är högst personligt.
– Jag måste få göra det jag vill – och njuta. Sen får du köpa det om du vill.
Korsstygn och brodyr står högt i kurs bland det konstnärliga skapande Anette Beriron lägger upp på Instagramkontot @abelvonsnabel_hantverk.
Känns krukan bekant? "Jag älskar Lisa Larson men de är så dyra. Så jag gjorde egna."
Till sist – en av "gubbarna" ser ut att vara en kvinna med horn i pannan?
– Det kan vara jag – som man känner sig själv känner man andra!