Inför rivningen skrev Björn Norman, 71, en minnesruna över 60-åringen i Eskilstuna-Kuriren.
– 50-talsarkitektur är omtänksam med mjuka former. Man brydde sig, både när det gällde material och formgivning. 50-talet var humanistisk modernism och det är Sporthallen en fin representant för. Jag har nyligen varit med och räddat ritningsarkivet från att slängas. Nu finns allt på Eskilstuna stadsarkiv.
Han menar att MDU inte kommer att tåla tidens tand på samma sätt.
– Nu är material som tål att åldras ersatt av fabrikslackerad plåt, det är bara en fråga om när färgen börjar släppa och sedan kommer fåglarna sitta där och skita. Jag betraktar det som ett stort duvslag. Men visst är det spektakulärt, ingen snack om det.
Rent personligt minns han flera ögonblick i Sporthallen med värme.
– Jag spelade handboll i Västmanlands juniorlag, när man sprang in i arenan satt publiken ända nere på banan – vi hade förlorat bara vi gick in. Det var en stor hemmafördel för lagen i Eskilstuna. Och så minns jag Beatlesjubileet jag och sonen var på.
Men Beatles besök 1963 missade du?
– Då var jag bara 13 år, föräldrarna släppte inte iväg mig.
Saknar du Sporthallen?
– Tiden går vidare. Men en gång i tiden investerade kommunen enormt mycket energi för att få till den men det kommer inte våra politiker i dag ihåg.