När tidningen MiniBladet efterlyste barns tankar kring corona delade Wiola Lantz Holmgvist, Lina Roos Eriksson och Leon Molina Chergui i klass 3 A på Årbyskolan med sig av funderingar som kretsade kring saknad. Tillsammans med barn från hela landet fick de sedan berättelserna publicerade under benämningen "Rapport från viruslandet". Eskilstuna-Kuriren bad trion utveckla hur coronakrisen påverkat just dem och fick en pratstund mitt i en datalektion.
Wiola berättar att hennes pappa är sjuk och att de inte träffats på tre veckor. I stället är det Facetime som gäller.
– Det är jobbigt. Min bror och jag brukar skämta när vi pratar med honom. Så att han ska bli glad. Han mår bättre nu, säger hon.
– Vi pratar mer om hundar än corona. Men det finns en bra sak med corona – också. Miljön blir renare än förut.
Lina nickar och funderar en stund innan hon tar till orda.
– De äldre kan dö. I skolan ska vi inte vara nära varandra och i matsalen har de satt silvertejp på golvet, där man ska stå. Och man får inte ta maten själv.
Leon behöver ingen betänketid. Han är helt på det klara med vad som är värst med corona.
– Vi får inte träffa mormor och morfar eller farmor och farfar. Det är ledsamt, jag vill vara med dem. Vi har handlat mat och mediciner och lämnat vid dörren. Vi stod på långt avstånd.
– Jag har skickat påskägg till dem också. Det är allt jag har att säga.
Jaha, men du spelar ju fotboll – hur har det gått med den?
– Ja, i City, blå pojkar 09. Vi har inte fått spela matcher. Men kanske snart.
Resten av klassen har sprungit ut på rast och trion är betydligt mer intresserade av att göra dem sällskap än att fortsätta samtalet.
Sista frågan – är ni rädda för coronaviruset?
– Nej, säger Leon.
– Lite, säger tjejerna i kör och utvecklar sedan svaret var för sig.
– Jag är mest rädd för morfars bror och hans tjej, för de är gamla, berättar Wiola.
– Corona är ju farligt, men inte jättefarligt för barn, menar Lina.
När gänget dragit visar läraren Git Nygårds coronaberättelserna som pryder klassrummets ena vägg.
– Vi har försökt att avdramatisera, samtidigt måste man ta deras oro på allvar. Vissa föräldrar håller sina barn hemma. Vi får inte övertala dem att barnen måste komma utan skickar hem studiepaket. Som minst hade jag fem elever. Nu börjar många komma tillbaka.