Eliel Cervin och Love Madsen - två av alla barn förskolläraren Mats Engström kommer att sakna när han nu går i pension. "Jag har trivts varenda sekund", säger han.
29 maj. Det är datumet Mats Engström säger tack och farväl till avdelningen Regnbågen på Syrenens förskola på Ruddammsgatan.
– Jag har trivts varenda sekund. Det är blandade känslor nu.
Beslutet att gå i pension innan 64 års ålder togs eftersom han och sambon planerar att återvända till Piteå. Rötterna, samt att det är barnens hem lockar. Det var även där han i ungdomen utbildade sig till förskollärare.
– Man har chans att göra skillnad genom att vara en bra förebild och ge barnen en så positiv och bra start i livet som möjligt. Det låter pretentiöst men det är så jag känner, säger han och slår sig ner på en av gårdens bänkar.
Under ett antal år kombinerades förskolläraryrket med kommunpolitik. De senaste 15 åren har Mats Engström varit Syrenens förskola trogen.
Hur kommer det sig att den är så populär?
– Bemötande och förhållningssätt. På föräldramöten brukar jag påpeka att det handlar om ett samspel mellan barn, pedagoger och föräldrar.
Det händer att tonåringar som en gång i tiden tillhört en barngrupp hejdar honom på stan.
– De springer fram och morsar. Det är en häftig känsla.
Det sista säger han samtidigt som en liten knatte kommer farandes och slänger sig om halsen på honom. När vi förflyttar oss till sandlådan för att ta bilder flockas barnen. En tredjedel av Regnbågens pedagoger fattas dock. Lasse Andersson har fullt upp med inskolning men Patrik Karlsson är inte sen att ansluta när Mats hojtar. Efter några spadtag kommer han med kamratliga gliringar om att de överges. Mats replikerar snabbt. Han benämner kollegorna som familj.
– Det blir en stor saknad.
William Hansson flyger upp i famnen.
Att avdelningen under lång tid bestått av uteslutande manliga förskollärare får betecknas som minst sagt ovanligt.
– I riket är 2,5 - 3 procent män. Ser man män i förskola som ett pittoreskt inslag kan man pytsa ut dem. Vill man visa att man menar allvar kanske man ska låta de jobba tillsammans. Då tror jag det blir lättare att behålla manlig personal.
För att öka antalet män i förskolan efterlyser han attitydförändringar och menar att mycket handlar om förväntningar baserat på kön.
– Det krävs extra kraft att våga kliva utanför boxen.
Till politiker och tjänstemän är budskapet tydligt.
– Kom ihåg att kvalité i förskolan och barngruppernas storlek kan vara avgörande för ett barns framtid. Ju tidigare insatserna görs desto bättre.