– Många har bevittnat vad som sker och det väcker oro och sorg, även kollektivt i ett samhälle. Jag skulle vilja vara ute på allt från skolor till företag och prata om sorgreaktioner.
Frida Johansson är borgerlig officiant och mötet med anhöriga i samband med begravningar gav ringar på vattnet. Hon utbildade sig till certifierad handledare i sorgbearbetning och håller i samtalsstöd samt föreläser i ämnet.
– Min mamma gick bort när jag var 17 år, det har präglat mig. Det är inte så jag presenterar mig men det kanske känns att jag är trygg i att prata om döden, sa hon när tidningen träffade henne 2021 då Fridas ceremonier var relativt nystartat.
I utbildningen ingick att gå på djupet kring egen sorg och den visade sig vara långt från så bearbetad som hon trott.
– Jag känner ett annat inre lugn när jag bearbetat mina sorger och förluster.
Myterna om sorg är många och kommentarer som "du ska vara tacksam för den tid ni haft" eller "hon har det bättre nu" sägs i all välvilja.
– Vi berättar för anhöriga att inte låta sorgen ta plats. Människor som förlorat ett barn får höra att de kan få ett till. Vi tror att vi tröstar genom en snabb kommentar eller en dunk i ryggen.
Hon uppmanar till att ställa öppna frågor i stället för att försöka hitta snabba lösningar. Hinner du inte prata när du springer på en kollega som är i sorg – säg det. Och lägg till: "Men jag har tid i morgon."
– Föreslå att ta en promenad eller en lunch. Att låtsas som ingenting är att skapa ensamhet och utsatthet. Det blir elefanten i rummet.
Hon menar att människor i sorg vill prata, eller i alla fall bli bekräftade.
– Var trygg i att du hjälper genom att lyssna – och stå kvar. Det är nyckeln till bearbetning, att bli lyssnad på.
Som så många andra Eskilstunabor har hon reagerat med bestörtning på senaste tidens skjutningar. Den 11 april föreläste hon på Hotell city när åhörarna riktade uppmärksamheten mot sina telefoner – en skottlossning hade inträffat på centralstationen.
– Då pausade vi. Alla som hade anhöriga som visste att de var där kunde höra av sig.
I maj förra året inträffade en dödsskjutning i närheten av Stålforsskolan. Då kom Frida hem till åsynen av en stor polisinsats.
– Det var helikopter och polismotorcyklar på gatan. Sedan kom fler och fler polisbilar. Vi stod på uppfarten när en granne åkte förbi, vevade ner rutan och sa "ni måste låsa in er". Jag blev superstressad för min dotter var inte hemma.
När lugnet lagt sig och familjen var samlad pratade de om det inträffade.
– Barn vet vad som har hänt, de växer upp med detta och blir mer oroliga om man inte belyser fakta. Och frågar: Hur känner du utifrån den senaste skjutningen? Hur pratar ni i skolan? Alla vet att man kan dö när man är ung men när en klasskompis blir skjuten blir du medveten på ett annat sätt om hur skört livet är. Döden kommer nära. Vi behöver hjälpa våra barn och unga så att de inte bär på känslorna själva.
Till sist – vad säger du om uttrycket "tiden läker alla sår"?
– Det är inte tiden som gör att du läker utan vad du gör med den. Vi har en tro att sorgen finns under en viss period, men den är mer som ett skov och går i vågor. Jag kan aldrig veta vad du känner men jag kan sätta mig in i dina sorger och förluster utifrån vad jag har varit med om. Och vi kan mötas, det är fint.