Hur det känns att nå en sådan anmärkningsvärd ålder som 90, att kroppen steg för steg lägger ned verksamheten trots att själva kärnan fortfarande står i ganska nära förbindelse med både barn- och ungdom.
Han läser bra. Hör lite sämre. Men är ganska pigg. Han känner sig friskare i dag som nybliven 90-åring än för en kort tid sedan då han vårdades på Mälarsjukhuset.
– Jag har fyra tumörer i kroppen, bland annat en i huvudet.
– Men den gör väl varken till eller från, tillägger han lite bistert och viftar avvärjande på utsikterna att fira även 100.
Något speciellt i presenter önskar han sig inte. Han hoppas få fira födelsedagen i sällskap med sonen Lennart och sonhustrun, och i goda vänners lag. Ett litet gäng vi träffar i trapphuset på vägen ut i full färd med att repetera in en sång som ska framföras.
Lyckligt ovetande om sällskapet som är på väg slår David fast:
– Inga presenter, som 90-åring har man redan allt. Framför allt minnen.
Med glädje minns han sina 34 år som annonskonsulent på Eskilstuna Kuriren och sina 80 första år som medlem i IFK Eskilstuna. Och han minns hur nära det var där en gång för 30 år sedan att IFK tog steget tillbaka till allsvenskan.
I stället är det tjejerna som rosar fotbollsmarknaden i Eskilstuna numera.
– De är verkligen fantastiska.
En vägg hemma hos David är klädd med diplom från tiden som verksam orienterare, och han berättar inte utan stolthet att han var med och startade tre slitstarka arrangemang under sina år på Kuriren, bland annat då Sörmlandsloppet och Triangelloppet.
Nu blir det ingen cykling längre, men gärna ett parti bowling eller boule. Han tar sig åt axeln till och menar att den aldrig blev sig helt lik efter den där gången han blev påkörd av en bilist.