Det är lägenheten i Nyfors hon kommer att fira sin födelsedag tillsammans med familj och vänner och här har hon bott de senaste tjugo åren, men det var i Jäder det började en gång. Den första april 1916 närmare bestämt och i Snopptorps skola gick hon som liten.
– Skolan var rolig, säger hon och berättar att hon hade läshuvud och ofta fick höra av lärarna att hon gjorde bra ifrån sig.
En skoldag minns hon alldeles särskilt men då var det inte ros utan ris som hon skulle få av sin gymnastiklärare.
Hon befann sig ute på skolgården när en jämnårig pojke plötsligt dök upp och sparkade ut hennes lunch, paketet med smörgåsar hon fått med sig hemifrån.
– När jag gick till läraren för att berätta vad som hänt ställde han sig bara och skrattade. "Det är väl inget att skratta åt", sade jag.
I stället för att ge pojken som fördärvade hennes lunchmackor en åthutning drog magistern henne i håret för att han tyckt att hon varit uppkäftig som ifrågasatte honom.
Men agan var inget som tystade Elsie Hellerstedt, ifrågasättandet har hon fortsatt med hela livet. Hon satt i kommun- och kyrkofullmäktige för Folkpartiet och under en tid i konsumentnämnden där hon gjorde sig ovän särskilt med socialdemokrater, berättar hon leendes.
På ålderns höst är hon alltjämt vid god kondition. Hon har inte haft en sjukdag de senaste tjugo åren och går promenader dagligen. Hon har vare sig tagit en mun starkt eller ett bloss någonsin. Tillsammans med det faktum att generna är goda, hennes mor passerade också hundra år, kan det möjligen förklara hennes goda hälsa.
Som gammal har hon erfarit att många vänner försvunnit och utlopp för sin sociala sida får hon numer genom kyrkan där hon också var värd i 30 år. Vårt samtal avbryts av att telefonen ringer.
– Det är säkert min dotter som vill höra om ni har kommit hit.
– Det var visst en vän som jag lärt känna genom kyrkan. Det är där man träffar folk.