30-talet frivilliga, däribland Carin Åström, slöt upp i Elimkyrkan under torsdagseftermiddagen för att packa och leverera påsar.
Elimkyrkans lokaler sjuder av liv. Prinskorv, köttbullar och choklad är några av de varor som packas i påsar på löpande band. I centrum för det väloljade maskineriet med 30-talet frivilliga står Johanna Lindberg och gestikulerar likt en dirigent.
– När vi började med 'Ge bort jul' var det bara jag och min man. Men det har blivit ett högt tryck, många vill hjälpa till i jultider. Man kanske inte har så mycket pengar men kan köra ut mat, eller så vill man se hur det ligger till på riktigt och göra skillnad.
"Ge bort jul" finansieras i huvudsak av swish-donationer från privatpersoner men även föreningar och matbutiker sponsrar initiativet. I år har antalet ansökningar skjutit i höjden. Det har lett till att Johanna tvingats rangordna.
– Eskilstunas barnfamiljer är prio ett. Finns det pengar över hjälper vi dem i akut behov, som utförsäkrade eller ensamma pensionärer. I många ansökningar står det 'dyrare elpriser'. Eller så har man gått på timmar som plötsligt försvann.
Gräddost hör julen till. Liksom prinskorv, köttbullar, sill och julmust. Allt detta och mycket därtill ryms i påsen från "Ge bort jul".
En kopp kaffe och en bit choklad. Johanna Lindberg vill att påsen även ska innehålla det lilla extra.
Varje matkasse, i år cirka 75 till antalet, innehåller livsmedel för 800 kronor. Det är en hundring mer än föregående år.
– Matpriserna är högre och vi vill inte minska innehållet eller standarden. Vi försöker även se till att alla barn får en inslagen bok, säger hon och stuvar in de sista påsarna i den egna bilen.
Ett litet platt paket till barnet i familjen följer med varje påse.
Basvaror behövs med tanke på att julledigheten är lång.
– Det är jätteroligt att det växt så. Och samtidigt sorgligt. Det bästa vore om insatsen inte behövdes.
Snart plingar hon på dörrar på Söder och i Skogsängen. Inom en timme har en kram och sex matkassar delats ut. En av dem fick Melinda Andersson.
– Första gången tyckte jag att det var lite pinigt, i år var det mer så att jag höll tummarna för att få en kasse, säger hon och passar på att själv överlämna en gåva.
– Jag har inte hunnit slå in dem, men här är en liten julklapp.
– Nämen tack! Jättefina ljuslyktor, dem ska jag tända i kväll när barnen somnat.
Första året kändes det lite pinsamt att ta emot hjälp. Men i år funderade Melinda Andersson snarare på om hon skulle få någon kasse. "Jag har hjälpt andra med ansökan."
Tillbaka i bilen berättar Johanna att hon möter vitt skilda reaktioner vid leveranserna.
– En del låtsas att de inte är hemma: 'Ställ dem utanför dörren, jag är på jobbet'. Så jobbigt kan det vara att mötas och erkänna att man inte kan fixa mat till sin familj, säger hon och menar att vi måste hjälpas åt att bryta stigma kring ekomomisk utsatthet.
– Hur många skulle sitta i fikarummet och säga 'hörni, är det någon som har ett paket kaffe över, det är snart barnbidrag och jag har inte så mycket pengar?' Men vi har väl alla upplevt det? Jag är trebarnsmamma och har varit sjukskriven. Så ja, jag har varit där och tänkt: 'Shit – ska jag köpa blöjor, kaffe eller frukt?' Vi måste våga hjälpa varandra. Och säga som det är, utan rädsla för att bli utpekad som fattig.
Inte bara julmat – även basvaror som pasta, bönor och krossade tomater ingår i matkassen.
"Ge bort jul" är religiöst obundet. Men för Johanna, som är kristen, är julen och dess innebörd en av de viktigaste högtiderna.
– Jag vill dela med mig av ljus. Alltså mat, värme, kärlek – att försöka fylla de praktiska behov som finns. Skulle Jesus ha varit på jorden hade han gjort samma sak.
Grundskoleläraren Johanna Lindberg har mött många barn som inte kan äta sig mätta. Den vetskapen fick henne att agera inför en julledighet för åtta år sedan. Sedan dess har "Ge bort jul" växt. "Jag tycker inte att vi ska vara så rädda för att prata om att man kan ha det sämre i vissa perioder och bättre i andra."
Kassarna är utdelade, nu väntar kvällsstädning i kyrkan.
– På måndag blir det fler påsar, minst 10 men jag hoppas på 25. Vi skramlar fortfarande.
Sen är det över för i år?
– Ja, jag vill så gärna fortsätta men familjen måste också få lite tid inför jul. Men hör någon av sig akut sätter jag mig väl i bilen.