När tidningen hälsade på under en av de sista inspelningsdagarna var det en otålig Mariefredstjej som stod framför kameran.
– I somras var det roligare, sa Grete Havnesköld, då 6 år, i artikeln.
I dag ser hon tillbaka på upplevelsen med värme. Inspelningsperioden var så lång att "Lotta" blev vardag.
– Gödselstacken kommer jag ihåg. Hon står på den för att växa och bli stor. Brandkåren sprutade iskallt vatten på mig, det var fruktansvärt, minns dagens 36-åring.
I artikeln framgår att regissören Johanna Hald var mycket nöjd med valet av Lotta – trots att hon "såg ut som ett litet barn som kunde pryda tändsticksaskar."
– De äldre böckernas Lotta är rultig och brunhårig, jag var spinkig och blond, säger Grete Havnesköld och gissar att det snarare var personlighetsdragen som gav henne rollen.
– Som liten hade jag mycket integritet och var misstänksam – det är ju Lotta.
Där och då förstod hon inte hur häftigt det var att träffa Astrid Lindgren. De åt jordgubbar och glass i författarens barndomshem i Vimmerby.
– Hon ville ge oss en signerad bok och jag sa "nej, tack, jag har den redan". Alla protesterade: "Ta den, det är Astrid Lindgrens autograf!". Nu är jag glad att de lyckades övertala mig.
Hur har du upplevt att vara Lotta med svenska folket?
– När jag började i skolan i Åker retades barnen men det var bara då jag såg det som en belastning. Annars är jag tacksam för allt häftigt jag fått vara med om – filmen visades över hela världen.
Barnskådisen fortsatte på inslagen bana med bland annat "Selma och Johanna – en roadmovie" och "Frostbiten". Men apropå integritet, så småningom tröttnade hon på branschens villkor – "man hade ingen egen makt över historierna man var med och berättade" – och utbildade sig till statsvetare. Den karriären blev dock kortlivad.
– Jag jobbade ett år på regeringskansliet, sedan dess har jag jobbat med kultur.
I dag bor Grete Havnesköld i Gnesta, driver teatern "Livet Bitch! Scenkonst" i Södertälje och titulerar sig verksamhetsledare, manusförfattare och producent. Skapandet kretsar inte sällan kring feminism och unga tjejers livsvillkor.
– Det som intresserar mig är ofta berättelser om flickor och kvinnor. Filmen "Innan bröllopet" handlar om hederskultur i Södertälje. När den får effekt på jämställdheten är det en fantastisk bieffekt.